Skymningens nådatid

Efter ett långt liv i fält ser Gnaeus Ulpius Saio fram emot en stillsam ålderdom tillsammans med sin hustru, Priscilla. När hon tar sitt liv slås han tillvaro sönder och han tvingas att steg för steg rannsaka sig själv och fråga sig var och när deras liv tog olika riktning.

De många krigen har avlöst varandra, Saio har varit lägerprefekt under Marcus Aurelius 178 e. Kr, befordrats och nått en ställning som han som ung pojke aldrig kunnat drömma om. De tre sönerna har gått i hans fotspår och dottern är välbärgat gift och har en son. Han kan känna sig nöjd med den tillvaro han lyckats skapa åt de sina – trots att priset har varit högt och att mardrömmarna från krigen väcker honom om nätterna.
Men ju fler bitar som läggs i Saios mosaik, desto mer främmande blir bilden för honom. Var det hans långa bortavaro som gjorde att han inte hade förstått vem Priscilla i själva verket hade blivit? I takt med att mosaiken läggs tvingas han se sig själv allt tydligare.