Om Walt Disney

Walt Disney (1901 - 1966) är en av 1900-talets mest inflytelserika personer. Han byggde på egen hand upp ett imperium inom underhållningsindustrin och arbetade som filmproducent, filmregissör, manusförfattare, animatör, entreprenör och filantrop. Han var också under lång tid Musse Piggs röst på film. Tillsammans med sin bror Roy O. Disney grundade han Walt Disney Productions, ett av världens mest kända filmbolag. Under sin livstid fick han 59 Oscar®-nomineringar och belönades med 26 Oscar®.

Walter Elias Disney föddes den 5 december 1901 i Chicago. Hans föräldrar var Elias Disney och Flora Call Disney. Walt hade fyra syskon, tre bröder och en syster. 1906 köpte fadern ett jordbruk i Marceline, Missouri, dit hela familjen flyttade. Walt visade snart prov på sin tecknarförmåga genom att rita av gårdens djur, teckningar som han sålde till familjens grannar.

1910 sålde fadern gården och hela familjen flyttade till Kansas City. Walts far köpte där en tidningsdistributionsrörelse och Walt fick hjälpa till med att bära ut tidningen Kansas City Stars. På somrarna arbetade han som godisförsäljare på Santa Fé-järnvägen. Hans intresse för tåg skulle finnas kvar under hela livet och en av de första attraktionerna i Disneyland var ett gammalt tåg som tuffade runt anläggningen.

1917 flyttade familjen tillbaka till Chicago, där Elias Disney blev delägare i O-Zells syltfabrik. Här fick Walt Disney sin formella konstnärliga utbildning. Han studerade konst och foto kvällstid vid Chicago Art Institute (den omtalat stränge fadern tyckte att det kunde ha en fostrande effekt).

När första världskriget bröt ut tog Walts bror Roy värvning i flottan. Eftersom Walt var minderårig kunde han inte följa med brodern. Istället blev han ambulansförare vid Röda Korset. Vapenstilleståndet var redan undertecknat, men man behövde fortfarande ambulansförare i Frankrike och Walt fick fara dit. Där tjänade han extrapengar på att måla om tyska hjälmar, så att de kunde passera som amerikanska hjälmar när soldaterna tog hem dem som souvenirer. Den militära banan fick ett snabbt slut och Walt återvände 1919 till USA.

Tillbaka i Kansas City fick Walt arbete på en tecknarstudio och där träffade han Ub Iwerks, en mycket begåvad tecknare som skulle bli hans viktigaste medarbetare. Walt och Ub startade snart en egen tecknarstudio, dvs de hyrde en skrivbordsplats på tidningen Restaurant News kontor. Det gick inte alltför bra.

En dag såg Walt en annons efter tecknare till Kansas Slide Company, senare kallat Kansas City Film Ad, ett företag som bland annat sysslade med reklamfilm. Mediet och lönen på 40 dollar i månaden tilltalade Walt. Ub tog över deras gemensamma firma och Walt "kom in vid filmen". Efter några månader var även Ub Iwerks anställd vid företaget.

De animerade filmer som producerades hos Kansas City Film Ad var tämligen primitiva. De var baserade på "cut-out"-teknik (man animerade helt enkelt ledade pappfigurer), men gjorde ändå att Walt, nu 18 år, och Ub fick den grundutbildning de behövde. Walt köpte snart en filmkamera och försökte göra egna tecknade filmer. Resultatet blev en kortfilm med tecknade "gags", inte olik tidningarnas skämtteckningar. Han lyckades sälja filmen till en lokal biograf, Newman Theatre.

Walt och Ub gjorde nu ett antal korta reklamfilmer och tecknade skämtsamheter till biografen som kallades Newman Laugh-O-Grams. Med hänsyn till tidens standard var de kompetent gjorda. Uppmuntrad av framgången bestämde sig Walt Disney för att öppna en egen studio, namnet "Laugh-O-Grams" behöll han. Kompisen Ub följde också med.

Walt började med att producera ett antal tecknade sagofilmer. Bl a "Mästerkatten i stövlar" som Disney-arkivet har kvar än idag. Walt började också bygga upp en tecknarstab, men fann snart att det måste till mera matnyttiga projekt om studion skulle överleva. "Laugh-O-Grams" blev nämligen inte den succé Walt hade hoppats på.

1923 började man producera en serie kortfilmer om en flicka som hette Alice, från början spelad av Virginia Davis, senare av Margie Gay. Poängen med filmerna var att enbart huvudrollsinnehaverskan var av kött och blod, allt annat var tecknat.

Sommaren 1923 reste Walt Disney till Kalifornien och Los Angeles, där byggde upp en ny studio, nu med namnet Disney Brothers' Studio. Adressen var Hyperion Avenue i Silver Lake District, där man fanns kvar till 1939. 1925 gifte sig Walt Disney med en nyanställd tecknare, Lillian Marie Bounds. De var gifta fram till Walts död 1966. Lillian avled 1997.

Man fortsatte med "Alice"-filmerna som till slut skulle bli 16 stycken. När "Alice"-filmerna blev för dyra att producera, började studion på nytt arbeta med helt tecknade filmer. Man började göra filmer om den tecknade kaninen Oswald ("Oswald, the Lucky Rabbit") som omedelbart blev en lyckträff. Walt Disney ägde honom dock inte, det gjorde istället Charles Mintz som distribuerade Walts filmer.

Mintz började snart producera egna tecknade filmer med Oswald och som animatörer använde han en stor del av Walt Disneys personal som nu gått över till Mintz eget bolag. Kvar hos Walt fanns dock brodern Roy samt Ub Iwerks, som hade blivit affärspartner. Det skulle faktiskt dröja ända tills februari 2006 innan Oswald åter var en Disneykaraktär. Då köpte The Walt Disney Company rättigheterna till Oswald av NBC Universal.

När Walt Disney förlorat Oswald till Mintz var läget för Walts företag ytterst bekymmersamt. Inspirerad av en tam mus som han hade som barn på bondgården i Marceline, skissade Walt en tecknad mus som skulle gå till filmhistorien. Han kallade musen Mortimer Mouse, något hans hustru ansåg som ett ururselt val av namn. Då bytte Walt namnet till Mickey Mouse och Musse Pigg var född.

Musse skiljde sig egentligen inte så mycket från kaninen Oswald, annat än för öronen som var klotformiga. Oswalds var avlånga och formbara. Ub Iwerks utvecklade Walts skisser så att musen skulle kunna animeras på ett smidigt sätt och snart började man göra tecknade filmer med Musse Pigg. Det enda problemet var att Walt fortfarande var kontrakterad med Mintz. Därför måste han göra de första Musse-filmerna i största hemlighet.

Den 23 oktober 1927 kom den första ljudfilmen, "Jazzsångaren", vilket innebar en revolution för filmindustrin. Den första Musse Pigg-filmen, "Plane Crazy", var redan färdigtecknad och en annan höll på att animeras. Walt Disney förstod dock att om hans filmer hade ljud skulle resultatet bli en sensation. Därför lade han stumfilmerna på is (han hade heller inte hittat någon distributör) och gjorde istället "Steamboat Willie", en ny Musse-film med ljud. Den hade premiär 1928 och publiken jublade. De två tidigare filmerna eftersynkroniserades sedan med ljud för att få premiär som ljudfilmer.

När filmerna nu hade ljud gällde det att hitta en röst åt Musse Pigg, något som var lättare sagt än gjort. Walt Disney hade tänkt sig en pipig falsettröst, men fann ingen skådespelare som passade. Till slut fick Walt själv bli rösten, ett arbete som han hade i nära 20 år. Inledningsvis var han även rösten till Musses flickvän Mimmi.

Walt Disney var inte direkt någon lysande konstnärlig begåvning, något han själv ofta medgav. Efter 1926 drog han för övrigt inte ett enda pennstreck i någon av sina filmer. Han var ändå noga insatt i varje film som studion producerade och inget släpptes ut utan Walts medgivande.

1929 började Disneystudion teckna en serie kortfilmer med samlingsnamnet "Silly Symphonies", ett slags musikaliska burlesker där film och musik bildade en enhet. Den första filmen i serien var "Skelettdansen" där tecknade skelett hoppade ur sina gravar dansande till Edvard Griegs musik.

Trots succén med Musse Pigg-filmerna var biografägarna tveksamma till Walts nya filmer. För att spinna vidare på Musses popularitet lanserades därför filmerna under namnet "Mickey Mouse presents a Walt Disney Silly Symphony". Idag står det klart att de betytt åtskilligt för den tecknade filmens utveckling.

Walt Disney var alltid mycket mån om kvalitén på sina filmer och det kom att kosta stora pengar. I början av 30-talet hade till exempel kostnaden på en Musse Pigg-film stigit till 13 000 dollar. En stor summa om man betänker att en tecknad kortfilm maximalt var 8 minuter lång och karaktäriserades som förspel när den visade på bio. Filmhyran bestämdes för övrigt av längden, inte av populariteten.

1932 lanserade studion Silly Symphony-episoden "Blommor och träd", räknad som världens första tecknade kortfilm i färg. Från och med nu skulle de alltid produceras i färg, Musse Pigg-filmerna klarade sig ännu bra utan färg.

1934 kom "The Wise Little Hen", Silly Symphony-filmen som introducerade den koleriske Kalle Anka. Hans korta gästspel blev populärt och snart började Kalle dyka upp både här och där i de tecknade kortfilmerna. Åtskilliga var gångerna när Musse Pigg måste göra upp med den trilskande ankan vars röst snattrades fram av imitatören Clarence Nash.

Mellan 1934 och 1961 skulle det göras 128 tecknade kortfilmer med Kalle Anka. Musse Pigg-filmerna som slutade produceras redan 1953 blev 120 stycken, men utöver detta uppträdde Musse även i andra filmer. 1983 skulle dock Musse och Kalle än en gång mötas i filmen "En julberättelse", baserad på Charles Dickens "A Christmas Carol". De har också mötts i senare filmer.

Under 30-talet började Musse Pigg bli något av en symbol för USA. Walt hade 1931 fått en heders-Oscar® för att ha uppfunnit honom, och många började förvänta sig att musens uppträdande skulle vara hyfsat. När man ibland tyckte att Disney-studion gått för långt, vällde klagomålen in från organisationer och privatpersoner som ansåg sig stå i spetsen för samhällets moraliska välbefinnande.

Musse fick av denna anledning lugna ner sig och studion hade svårt att finna lustiga situationer att placera honom i. Med tiden utvecklades han till en amerikansk Medelsvensson. Walt hade dock fortfarande Kalle Anka, vars popularitet oavbrutet ökade. Hans hysteriska vredesutbrott var något man kunde spinna vidare på länge. Så småningom tog också Kalle över Musses popularitet.

1933 fick Walt och Lillian en dotter, Diane. 1935 var det dags för den första Musse Pigg-filmen i färg, "The Band Stand", där Musse är dirigenten som försöker få sin något motsträviga orkester att spela ouvertyren till "Wilhelm Tell". Kalle Anka gör givetvis sitt bästa för att sabotera föreställningen. 1936 adopterade paret Disney dottern Sharon.

De tecknade kortfilmerna var visserligen populära, men de var inte särskilt inkomstbringande. Walt hoppades därför att en tecknad långfilm skulle bli en succé även på det ekonomiska planet. Han började planera en Silly Symphony i jätteformat som länge gick under arbetsnamnet "Långfilmssymfonin". Färdig kom filmen att heta "Snövit och de sju dvärgarna".

Efter tre års slit och massor av ekonomiska svårigheter hade filmen premiär den 19 december 1937 på Carthay Circle Theatre i Hollywood. "Snövit och de sju dvärgarna" kostade 1 500 000 dollar att producera, vilket av många ansågs som ekonomiskt självmord. Succén var emellertid ett faktum. Enbart under de tre första månaderna sågs filmen av över 20 miljoner biobesökare. Under en kort tid, fram till premiären av "Borta med vinden" 1939, var "Snövit och de sju dvärgarna" alla tiders största filmsuccé.

Kritikerna hyllade filmen, publiken älskade den och medlemmarna i Academy of Motion Pictures Arts and Sciences var så tagna att de gjorde avkall på traditionerna och hedrade filmen med en special-Oscar® - en stor och sju miniatyr-statyetter monterade på en platta som överlämnades till Walt Disney av nioåriga Shirley Temple.

I februari 1940 fick Walt Disneys andra tecknade långfilm premiär. Det var "Pinocchio", en film som tekniskt överglänste "Snövit" och med rätta kan benämnas mästerverk. I samband med att andra världskriget brutit ut fick publiken dock annat att tänka på och filmen blev inte alls den succé Walt hade hoppats på.

Mot slutet av 30-talet hade Kalle Anka övertagit Musses roll som den populäraste Disney-figuren och Walt ansåg att det var dags för Musses comeback. Inspirationskällan var "Trollkarlens lärling", Paul Dukas orkesterverk från 1897, och Walt tyckte att Musse Pigg skulle vara perfekt i en kortfilm baserad på musiken. Walt började samarbeta med dirigenten Leopold Stokowsky och projektet växte snart ut till en långfilm, "Fantasia", som fick premiär i november 1940.

Denna experimentfilm var oerhört långt före sin tid. Men det blandade mottagande filmen fick vid premiären och att publiken också svek, gjorde att Disneystudion hamnade i stora ekonomiska svårigheter. Idag räknas filmen som en verklig Disneyklassiker.

Hade "Fantasia" varit komplicerad att animera, var "Dumbo", studions nästa tecknade långfilm, rena semestern för Disney-animatörerna. De fick fria händer när det gällde att skapa historien om den flygande elefanten. Filmen hade premiär 23 oktober 1941, men inte heller denna film blev vid premiären den succé Walt Disney hoppats på. Steven Spielberg, som ofta har Disney-anspelningar i sina filmer, använde sig av scener ur filmen i sin egen krigskomedi, "1941 - Ursäkta var är Hollywood?"

1941 skakades Disneystudion av en två veckor lång strejk, som löstes av professionella förhandlare. Animatörernas fackförening ville ha större makt i studion och de anställda mer betalt. Walt Disney hade ögon för goda tecknare och förstod att ta var på begåvningarna, men han älskades inte alltid av animatörerna. Walt Disney var känd för att han visste vad han ville. Det var många tecknare som fick se sina teckningar gå direkt i papperskorgen innan Walt var nöjd. Hans valspråk var att aldrig kompromissa om kvalitén. Det som han ansåg dåligt fick göras om.

1942 hade "Bambi" premiär, en film som egentligen var påtänkt innan "Snövit". Här var det naturlyriken som härskade och Disneys tecknare visade att de behärskade alla former av tecknad film. "Bambi" betecknade också slutet på en era inom tecknad film för Disneystudion och mellan 1942 till 1950 gjorde man inte en enda tecknad långfilm.

Istället började studion producera instruktionsfilmer till armén och så kallade paketfilmer. Det senare var kortfilmer hopsatta till långfilmer, ofta med dokumentära avsnitt eller spelfilmsavsnitt mellan de tecknade filmerna. Med Europa i krig såg sig Walt Disney om efter en ny marknad för sina filmer och fann att Sydamerika passade hans syften perfekt. För denna publik gjorde man nu två paketfilmer, "Saludos Amigos" 1943 och "Three Caballeros" 1946.

Kalle Anka fick en framträdande roll i filmerna, medan Musse Pigg inte syntes till alls. Under denna tid gjorde man också andra paketfilmer, bl a "Spela för mig" ("Make Mine Music" -46) och "Pank och fågelfri" ("Fun and Fancy Free" -47). Studion fortsatte också att producera vanliga tecknade kortfilmer och hann även med att introducera två nya figurer: Piff och Puff.

1949 flyttade Walt Disney och hans familj till ett nytt hem på en stor tomt i Holmby Hills i Los Angeles. Här lät Walt bygga en jättelik modelljärnväg på tomten, där han själv agerade lokförare och satt på ångloket The Lilly Belle. Ångloket drog en rad vagnar, var och en med plats för passagerare som oftast var hans familj eller modelljärnvägsentusiaster från studion. Walt kallade järnvägen Carolwood Pacific Railroad. Senare började han intressera sig för tåg i full skala i Disneyland.

"Askungen" var Walt Disneys första tecknade film på åtta år och den hade premiär 1950. Det var en återgång till sagans värld. För att få en bra förlaga för animatörerna och ökad realism filmades många scener med skådespelare innan de tecknades. Hade Walt Disney misslyckats med denna film, hade hans filmstudio troligen fått stänga. Men filmen blev en jättesuccé som idag har en självklar klassikerstämpel.

1951 följde "Alice i Underlandet", en film som fick ljummen kritik och ansågs vara en amerikaniserad version av brittiske författaren Lewis Carrolls berömda barnböcker "Alice i Underlandet" och "Alice i Spegellandet". Walt Disney var emellertid beredd på detta, då hans film siktade in sig på den stora familjepubliken, inte kritikerkåren. Tyvärr blev inte filmen vid premiären den framgång han hoppats på trots en rekordlång produktion. Den fick inte ens nypremiär under Walt Disneys livstid.

1953 kom "Peter Pan", ett tecknat filmäventyr baserad på den klassiska sagan av James M. Barrie. Walt Disney berättade på sitt eget sätt den otroliga historien om flickan Lena, hennes bröder John och Mikael och deras många äventyr hos Peter Pan i landet Ingenstans - en magisk plats fylld av indianer, sjöjungfrur och vilda pirater.

Än idag är "Peter Pan" en av Disneystudions populäraste klassiker och filmen verkar likt huvudpersonen att aldrig åldras. Men det kanske beror på att Walt Disney tog fasta på Sir Barries egen övertygelse om "att inget av vikt händer oss i livet sedan vi fyllt 12." När filmen hade svensk biopremiär var den kraftigt censurklippt, men numera visas "Peter Pan" för alla åldrar i sin oavkortade originalversion.

En kul detalj i filmen är de fantastiskt animerade flygscenerna med Peter och de flygande barnen över London. Aldrig någonsin tidigare har illusionen av att flyga varit så realistisk som i Disneys "Peter Pan".

Enbart till scenen när barnen flyger över London användes tjugo olika lager av delvis genomskinliga målningar ovanpå varandra i den s.k. Multiplankameran, för att skapa ett djup i filmen som känns nästan tredimensionellt. Men så kostade också "Peter Pan" fyra miljoner dollar att spela in, en stor summa på sin tid.

"Peter Pan" är en av Walt Disneys största succéer, och filmen bidrog starkt till studions ekonomiska stabilisering som hade börjat några år tidigare med "Askungen".

Om någon i Sverige, oavsett hur ung eller gammal han eller hon är, får i uppgift att nämna en scen ur en tecknad långfilm från Walt Disney, är det mycket troligt att svaret blir spagettiscenen från "Lady och Lufsen". Denna scen som i urminnes tider har visats i tv varje julafton, har blivit en tradition som aldrig får ruckas på. Men "Lady och Lufsen" är mycket mer än detta, det är en underbar filmklassiker som älskas av både stora och små.

När filmen hade premiär 1955 var det Walt Disneys första tecknade långfilm i storbildsformatet Cinemascope, och än idag är gör den biopubliken imponerad. Men "Lady och Lufsen" var också Walt Disneys första tecknade långfilm som utspelas i en realistisk miljö, i det här fallet i början av 1900-talet.

1959 kom "Törnrosa", den sista filmen som Walt Disney producerade själv som var baserad på en saga. Det var först 1989 som studion återvände till genren med "Den lilla sjöjungfrun". "Törnrosa" var en otroligt komplicerad film att animera och den presenterades i 70mm i ett storbildsformat kallat Super Technirama 70 med sex kanalers stereoljud.

Filmen som hade sysselsatt Disneystudion under nästan hela 50-talet spelade vid premiären bara in hälften av de 6 miljoner dollar den kostat att producera, vilket var en katastrof. Men senare års nypremiärer har faktiskt gjort filmen till en av studions mest inkomstbringande filmer. Idag är den inte bara kultförklarad, den räknas också som en av de bästa tecknade filmer som någonsin gjorts.

Det har sagts att Walt Disney under 1950-talet fick svårt att koncentrera sig fullt ut på de tecknade filmer han producerade. Anledningen skulle vara att nöjesparken Disneyland tog upp alltför mycket av hans tid. Som expert på marknadsföring var emellertid Walt Disney inte sämre än att han kallade det stora slottet i Disneyland för Törnrosas slott - allt för att göra reklam för filmen "Törnrosa".

I januari 1961 var det premiär för "Pongo och de 101 dalmatinerna" (en film som också visats under namnet "Pongo och valptjuvarna"). Det var den första animerade Disneyfilmen där animatörernas teckningar kopierades direkt på celler, de genomskinliga celluloidblad som stoppades in i animationskameran över en målad bakgrund.

Pongo och de 101 dalmatinerna" är dock mer än en teknisk innovation, det är också en bra film. Den nya processen gjorde animatörernas arbete lättare och lämnade dem fria att koncentrera sig på figurer och story.

Till och med Walt Disney erkände dock att inledningen från London där kärleken övervinner allt var en smula tunn. Men när filmens bov, den elaka Cruella de Vil, dyker upp på jakt efter valpar vars päls hon behöver till en kappa, ökar farten för att aldrig mattas.

Disneytecknarna har ofta fått härja fritt, allt för ett skratt eller lite extra spänning. Åskådaren ges dock aldrig någon chans att tappa sympati för huvudrollerna i denna mycket populära Disneyfilm som fått två uppföljare som inte ens varit tecknade.

1963 kom "Svärdet i Stenen", den sista animerade filmen från Disneystudion som fick premiär när Walt Disney fortfarande var i livet. Filmen var också den femte mest inkomstbringande filmen premiäråret. Filmen som handlar om kung Arthurs liv som ung, har bl a en mycket uppmärksammad strid mellan trollkarlen Merlin och trollpackan Madame Mim. Något av det bästa som gjorts inom karaktärsanimation säger experterna.

"Djungelboken" kom 1967. Den är Walt Disneys största svenska filmsuccé och har setts av mer än fyra och en halv miljon svenskar. Filmen är baserad på Ruyard Kiplings berömda bok med samma namn, och handlar som alla vet om hur pantern Bagheera ska föra hittebarnet Mowgli till människobyn, allt för att han inte ska bli en munsbit åt tigern Shere Khan.

Detta är lättare sagt än gjort, eftersom Mowgli gillar djungeln och dessutom träffar den knasige björnen Baloo som lovar att ta hand om honom.
- Jag ska lära'n allt jag kan, säger Baloo belåtet.
- Nåväl, det lär gå snabbt, fnyser pantern Bagheera.

Vid premiären 1967 överöstes Disney med beröm för den fina animationen, men så hade också filmen tagit fyra år att spela in och kostat fyra miljoner dollar. 160 heltidsanställda konstnärer hade gjort sitt bästa för att resultatet skulle bli i toppklass. Pantern Bagheera skulle från början haft huvudrollen tillsammans med Mowgli. Men Walt Disney beslöt sig för att drastiskt öka Baloos roll i filmen, sedan han hade sett några filmade testscener med den godmodige björnen.

Det var också Walt Disney som bestämde att Baloos färg skulle vara grå, för att han bättre skulle synas mot djungelbakgrunden. Det var även Walt Disney som inspirerade animatörerna till hur björnen Baloo skulle uppföra sig, genom att under en konferens resa sig upp och vagga fram och tillbaka i rummet, knäppande med fingrarna på samma sätt som Baloo.

"Djungelboken" är inte bara en milstolpe inom den animerade filmen, den var också Walt Disneys sista film. Han avled innan filminspelningen var klar den 15 december 1966 efter en operation för att avlägsna en tumör i lungan. Animatörerna gjorde sitt bästa för att slutresultatet skulle bli exakt som Walt hade tänkt sig.

Den sista film som Walt Disney arbetade med var jättesuccén "Aristocats" som hade premiär 1970. Den var ursprungligen planerad som en tv-film i två delar till serien "Wonderful World of Color" och huvudrollerna skulle spelas av riktiga katter! Detta projekt lades dock på is av Walt, eftersom han hellre ville att man gjorde en tecknad film av historien. Walt avled emellertid innan inspelningen hann börja.

I motsats till många andra tecknade Disney-filmer som är baserade legender, sagor eller klassiska barnböcker, är "Aristocats" baserad på ett originalmanus av Tom McGowan och Tom Rowe. I filmen medverkar bl a det helgalna Scat Cats-gänget, katter som gillar musik i allmänhet och jazz i synnerhet. Vem har inte hört deras "Alla snubbar vill ju vara katt, för en katt är alltid katt, katt för sin hatt..."

1988, långt efter Walt Disneys död, kom den tecknade filmen "Oliver & gänget". Den inledde en ny fantastisk era när det gällde animationsproduktivitet i Disneystudion. För första gången sedan 1942, då man gjorde "Bambi", kunde äntligen studion med rekordmånga anställda animatörer fullfölja Walt Disneys dröm om att lansera en ny tecknad film varje år.

Sedan dess har Disneystudion skapat tecknade klassiker som "Den lilla sjöjungfrun", "Skönheten och odjuret" och "Lejonkungen", bara för att nämna några. Idag har man också gjort framgångsrika 3D-animerade filmer som "Lilla kycklingen" och "Familjen Robinson". I Walt Disneys anda fortsätter Disneystudion att skapa animerade filmer och framöver har vi en rad fantastiska äventyr att se fram emot.