Wasting Light (Album)

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Kan bara hålla med alla som gett albumet topp-betyg!
Det finns under i dessa tider också, trots att musiken för länge sedan gått utför, men här kommer Foo Fighters och visar vad skåpet ska stå!!!

» Blev du hjälpt av denna recension?

0 poäng

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Foos bästa! De 6 fösta låtarna ger jag 5/5, kan inte bli bättre. Resten var 4:or

» Blev du hjälpt av denna recension?

0 poäng

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Är helsåld. Spotify i all ära. Men nu ska skivan hem! Vill ha den fysiskt. Bäst av dem alla!

» Blev du hjälpt av denna recension?

+1 poäng

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Albumet börjar starkt, med dunder och brak! Foo Fighters har blivit mogna. Hmmm... på gott eller ont? However, det som slår mig är att det ändå tar ett par lyssningar för plattan att sjunka in. När den väl har gjort det blir man ordentligt belönad av ett gäng kanonlåtar. Och bara en sådan sak som att man får med en bit av den originella master tapen är ju hur kool som helst!

3.8/5

» Blev du hjälpt av denna recension?

0 poäng

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Recension kopierad från NEVERTOOLOUD.SE, svensk hemsida för hårdrockare

Ett av årets mest hypade skivsläpp har kommit och Dave Grohl skriker sig loss i White Limo! I slutändan visar sig dock Wasting Light inte sticka ut så mycket som man kanske kunde tro, men en del spår kommer att häpna så stort att man har svårt att tro sina öron!

Det är lika bra att erkänna direkt: Jag är inte förtjust i Foo Fighters. Egentligen inte överhuvudtaget. Everlong har väl gått att lyssna på en gång i tiden och de har släppt en del album som inte varit så risiga, men jag har aldrig fastnat för Dave Grohls sätt att komponera musik. Nu är de dock inne på sitt sjunde studioalbum, och idag måste jag lägga mig – det här gjorde dem bra.

Skivan må öppna riktigt svagt, men en vändning är att vänta. De tre första spåren (Bridge Burning, Rope och Dear Rosemary) har jag inte mycket för, men så fort det extremcoola gitarr-riffet från White Limo når mina öron kan jag inte mycket göra mer än att skaka mitt huvud till jag mist tusentals hjärnceller – det här är musik, och det kan ha varit Grohls lilla tribute till den grungemusiken han var med och skapade när han var trumslagare i Nirvana. Att Motörheads frontman Lemmy medverkar i musikvideon gör inte det hela sämre.

Där satt man alltså fyra spår in i skivan. Äntligen njöt man, och funderingarna kring hur skivan skulle ta sin vändning infann mig. Arlandria, spåret som följer upp White Limo, är fantastisk, till och med bättre än föregångaren. Arlandria har sköna verser och en medryckande refräng. Jag är grymt imponerad.

Sen kom dock These Days, en låt som jag tyvärr inte står ut med. Efter den kommer dock skivans starkaste spår tillsammans med Arlandria, nämligen Back & Forth som är så fruktansvärt energifull att jag sprudlar av glädje. Det här är fantastiskt, men jag kan inte undgå det faktum att dittills var Wasting Light en ojämn skiva som hade överlag mest dåliga spår, men när det väl är bra, då är det jävligt bra!

Fyra spår kvar – två dåliga och två magnifika. A Matter of Time kan man skippa, Miss the Misery likaså, men se fan till att du inte missar de två avslutande spåren I Should Have Known och Walk som bara är helt underbara!

Wasting Light står kvar som en ganska instabil skiva, men med dess starka ljud (Grohls garageinspelning till trots) och vissa välskrivna låtar så är det en skiva jag kommer att gå tillbaka till. Och på frågan om man kan lägga Grohls insats i Nirvana åt sidan? Absolut.

» Blev du hjälpt av denna recension?

-3 poäng

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Foo Fighters starkaste platta så här långt.Riktigt bra.

» Blev du hjälpt av denna recension?

+1 poäng

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Deras bästa! :)

» Blev du hjälpt av denna recension?

0 poäng

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Riktigt grym skiva! Har varvat den sedan jag fick den. Snart kan jag alla låtarna utantill, haha! Den enda låten som jag inte riktigt har fastnat för är "White Limo". Kan knappt bärga mig tills jag får se dem i Stockholm 22 juni!

» Blev du hjälpt av denna recension?

0 poäng

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Jag har lyssnat på detta album i genomsnitt i gång om dagen, i snart två veckor. Det som slår mig är hur starkt skivan öppnar och sedan håller i mig, utan att egentligen tappa fäste eller momentum. Hela första halvan av skivan landar inom "favoritlåtar från Foo" för min del, där "White Limo" och "Arlandria" är rysligt sköna. Andra halvan, från "These Days" ändrar ton en aning men är lika lyssningsvärd och ger albumet ett väl avrundad ton. Avslutningsspåret "Walk" är en given hit och Foo Fighters visar att de vet precis hur man avslutar något som man rivstartat så hårt. Det är melodiskt, lagom hårt och tempoväxlingen sitter som en smäck! En låt som bjuder dig att lasta av, koppla ner, ösa ur och falla bort.

"Wasting Light" visar sig vara Foo Fighters kanske starkaste album hittills, där samtliga låtar har något att erbjuda samtidigt som det är så grymt väl producerat! Det är ljud för ljudälskare och musik för musikälskare.

» Blev du hjälpt av denna recension?

+3 poäng

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Min första Foo fighters album väldigt bra album kan bli en 5a efter som jag bara lyssnat 3 gånger på plattan

» Blev du hjälpt av denna recension?

0 poäng

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

...Och direkt från spår ett får man en känga som håller sig igenom hela plattan... de gör det med finess och bjuder på hela paketet Rock, pop och punk... Helt solklar 5:a!

» Blev du hjälpt av denna recension?

+5 poäng