Detta är en bok om sorg, smärta, och förtvivlan, men framförallt är detta en bok om kärlek.När Daniel rycktes ifrån oss den 12 september 2012 började jag skriva brev till honom. Brev där jag fick skrika ut allt det jag kände.Där kunde jag berätta hur jag saknade honom och hur mycket jag älskade honom. Jag skrev också brev där jag fick skriva om den ilska jag kände mot sjukvården som jag ansåg hade skickat honom rakt ner mot undergången.Breven publicerades på bloggen Till Daniel som ju mer tiden gick fick allt fler läsare, och fler och fler människor blev gripna av det tragiska öde som drabbat Daniel efter att han själv begärt hjälp av sjukvården.Detta är det första årets brev och texter där sorgen efter Daniel blandas med den kärlek som jag kände och fortfarande känner för honom.Detta är en bok om sorg, och om hur känslan av ensamhet ibland nästan kan förgöra en.Det är också en årskrönika över ett år som aldrig borde ha skett. Ett år som på alla sätt kan kallas för ett riktigt skitår.