Vecka 36

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Efter att nyligen ha läst “Vila i frid” av Sarenbrant blev jag såklart nyfiken på hennes tidigare böcker, som också fått väldigt bra kritik. Hon skriver bra och har ett bra flöde i sina böcker, vilket gör att det ofta går snabbt att läsa dem.

Även den här boken är otroligt spännande och när man tror att det blir förutsägbart kommer nya pjäser in i spelet. Trots att den “bara” är på 300 sidor så tycker jag hon får med det mesta som är väsentligt. Jag sätter också ett extra utropstecken för att de två huvudrollerna i boken är gravida, inte helt vanligt i deckare, om jag ens har läst något liknande alls. Miljön i Brantevik verkar också väldigt mysig och behaglig.

Något jag irriterade mig lite på var polisen Räffel som blandar in alldeles för mycket av sitt privatliv i sin yrkesroll, vilket också gör att han inte ens höjer ögonbrynet när hans väns namn dyker upp i utredningen. Att han dessutom misstror Kenny så otroligt för att han har alkoholproblem (om han nu var så grov alkis tror jag mer på att han hade bott på en parkbänk än i ett hus mittemot en miljonär(?) och hela grejen där känns inte så trovärdig). Jag hade också gärna fått veta mer om relationen mellan Agnes och hennes mamma.

Det var minst sagt många frågetecken, några kanske reds ut i uppföljaren men vi får se.

» Blev du hjälpt av denna recension?

0 poäng

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Det är sommar i Brantevik när den gravida Agnes plötsligt försvinner. Som läsare får man möta hennes man Tobbe, som varit alldeles för full vid kvällen för försvinnandet samt vännerna Johanna och Eric. Jag tycker att karaktärerna känns fåniga och inte helt trovärdiga, och persongalleriet runtomkring är alldeles för platt för att man som läsare ska fästa sig vid dem. Jag tycker att det är en utslätad bok som inte tillför ngt alls i deckargenren, men vill man bara ha en stunds underhållning på exempelvis stranden en solig dag så fungerar den säkert alldeles utmärkt.

» Blev du hjälpt av denna recension?

0 poäng