Ändhållplats Sverige är en självbiografi och faktabok av Ramona Fransson. Boken är indelad i tre delar och börjar med berättelsen om fadern som var av judisk börd, född i Warszawa 1916. Del två handlar om hur modern född katolik i Rostock 1933 upplevde andra världskriget och flydde till Sverige, där de senare möttes. Del tre berättar om den brutala uppväxten med både fysisk och psykisk misshandel från fadern sida.

När Ramona fyllde åtta år började faderns bäste vän, ryssen Vasilij, utsätta henne upprepade gånger för sexuella övergrepp och än idag är det ett frågetecken hur detta kunde ske, då fadern alltid var hemma när det hände.

Till slut blev livet outhärdligt och vid femton års ålder flydde Ramona hemmet.

Det här är en rak och tuff berättelse om utanförskapet i dåtidens Sverige, och dessvärre har det fortfarande i mångt och mycket inte förbättrats för barn till föräldrar som flyr krigets fasor.



Under många år vågade inte Ramona ställa frågan: Vad hände egentligen i vår familj? Till slut bröt hon samman och hamnade hos en psykolog. Först då orkade hon ta tag i den mörka delen av hennes liv. Ungefär samtidigt, 1997, öppnade Säpo upp sina arkiv och Ramona beställde på vinst och förlust akterna om Josef Dancyger, som avled 1979 utan att ha berättat något om sitt liv för sin dotter.


Till sin förvåning fick hon svar att det fanns mängder med dokument från Justitiedepartementet och Utlänningskommissionen, förutom Säpo. I ett av alla förhör med Josef ställde tjänstemannen frågan:

Hur upplevde ni lägret?


Josef svarade: Det orkar jag inte berätta. Det skulle bli en hel bok!

När Ramona läste den meningen bestämde hon sig för att skriva Ändhållplats Sverige.


Inte förrän i februari 2010 fick Ramona den sista pusselbiten och detta tack vare Mosaiska församlingens Riksarkiv i Stockholm. Där fanns 207 dokument, från 1953 fram till 1968, som rätade ut de sista frågetecknen och boken kunde äntligen skrivas klart.



"Biografier brukar vara slimmade och tillrättalagda. Det är inte ovanligt att de lånar element från skönlitteraturen.Något sådant vill inte Ramona Fransson (f 1956) göra, närmast av etiska skäl. I Ändhållplats Sverige ligger fokus på den osminkade och brutala sanningen.Många händelser skulle ensamma kunna ligga till grund för svårartade trauman, här adderas de på ett fruktansvärt sätt. De går inte att gradera. Bland det värsta måste dock vare den period då hon utsätts för en pedofil. Allvaret och det trägna skrivandet inger dock oavvislig respekt. Texten rymmer partier med en sådan kraft, att de nästan slår knock på läsaren med sin ödesmättade pregnans."
Borås Tidning


"Att skriva om sin egen utsatthet är med all säkerhet det svåraste en författare kan ge sig på. Den som tänker sig att det kanske räcker att skriva ner vad som hände från början till slut och hoppas på att sanningen skall nå ut till läsaren är fel ute.Ramona Fransson lyckas med det svåra i sin självbiografiska bok att både vara personlig och nära och samtidigt osentimental. Svårt att lägga ifrån sig.Ramonas självbiografiska bok är av den kvaliteten att det är svårt all lägga den ifrån sig. Dock kan det vara svårt att hålla reda på de många personerna i boken. Det finns dock mammans och pappans släkt¬träd i början av boken som underlättar. Jag tycker mycket om Ramonas nya bok där hon lyckas med att berätta om det nästan outhärdligt svåra. Men också hur hon lyckats gå vidare i livet, trots bakgrunden."
Lysekils Posten


"I nio kapitel beskriver Ramona Fransson sin uppväxt från 7-årsåldern till tonåren. Hon redogör för sina släktförhållanden och föräldrarnas bakgrund och styrker sin berättelse med kopior av arkivutdrag från olika myndigheter. Dessa bestyrkanden känns dock ganska onödiga, då man som läsare har full tillit till författaren och läser självbiografin med största inlevelse."
Lektör Marguerite Bjellvi,BTJ