Varanasi Never Sleeps (Album)

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Varanasi Never Sleeps
Rub A Dub
(54 min)

Det är ett steg i en ständigt pågående kreativ process, vilken påbörjades redan med starten av Baba Blues för länge sedan och som tagit sig olika uttryck men alltid med en avstamp i blues. Baba Blues genomgick en gång en afrikansk fas med afrikanska instrument och slutade nästan som ett r&b-baserat band med blåsare då konstellationen lades ned. Richard Danielson fortsätter nu med nya kompanjoner in på ett indiskt spår med tabla, sitar och bas förutom hans gitarr och munspel kompletterat med andra gitarr och dragspel. De har gjort bara några få mycket uppmärksammade spelningar innan inspelningen av dennas skiva i Indien efter att de spelat på bluesfestivalen i Nepal. Hur hamnade de där? Jo, från första (?) uppträdandet i Åmål fanns en snutt på internet som Nepaleserna hörde med en inbjudan som resultat.

Detta är alltså blues med indiska instrument och med ett meditativt anslag. Av de tre icke-orignalen får Smokestack Lightnin och speciellt It Hurts Me Too ett alldeles nytt anslag. Inledningsstycket Ganga River, det kanske mest läckra med pålagt dragspel, är nästan som kombination av Chris Rea och Tom Waits i en indisk omgivning. I live-version som på releasefesten helt oemotståndligt. Hypnotisk är den Hooker-liknande boogien Boogie in the Baya med drivande bas-spel. Då trummor saknas och rytmen drivs av tabla och bas, får musiken en befriande lätthet trots det markanta rytmanslaget.

Skall blues varieras och ny spänning skapas utan att förloras i effektsökeri, skall det ske på detta sätt. Imponerande." Bluestidningen Jefferson

» Blev du hjälpt av denna recension?

0 poäng