Burn (30th Anniversay Edition) (Album)

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Ännu en klassiker!!
Efter att ha bytt ut Gillan och Glover var gruppen redo för den utveckling speciellt Blackmore ville ha. Egentligen ville Blackmore ha Paul Rodgers från Free som sångare, men han tackade nej. Istället blev det en då okänd 22 åring vid namn David Coverdale. Han hade den djupa bluesiga röst som Blackmore letat efter. Lyssna särskilt på Misterated och du förstår varför. Som komplement till Coverdale fanns den nya bassisten som var relativt känd från gruppen Trapeeze, Glenn Huges. Hans ljusa soulbaserade rös var perfekt som komplement till den råa whiskeyröst Coverdale besatte. Ett tydligt ex finner du på låten You fool no one som blev en 20 min musikresa med solo för keyboard, gitarr och trummor. Den skulle finnas på liverepertoaren från första konserten i Danmark sent nov 73 fram till avslutningskonserten med Blackkmore i Paris april 75. Från denna platta har du följande givna klassiker med Purple: Burn, Might just take your life och Mistreated. Utöver dessa spelades under 73-74 Lay down stay down och You fool no one kontinuerligt live. De enda "gamla" låtar som var med var Smoke on the water och Space truckin´. De första konserterna under 73 var What´s giong on here extranummer. Senare blev det Highway star och ännu senare (sent 74) lade man till coverlåten Going down som spelades till uppbrottet 76. Ett utmärkt tillfälle att höra gruppen live får du på skivan Live in London som är komplett. Det var inga extranummer på den konserten. Tyvärr är det väldigt snällt ljud på denna platta. Låtarna kom inte till sin rätt förrän de spelades live. men, det är en klassiker.

» Blev du hjälpt av denna recension?

+8 poäng