År 1892, i El Vendrell i regionen Baix Penedès, föddes ett barn i en enkel skomakarefamilj med passion för musik, ett barn som var ämnat att bli en universell katalan.Med sin far som dirigent för Coral Vendrellenca och vän till maestro Pau Casals, utmärkte sig Andreu tidigt för sin intellektuella kapacitet och sitt politiska och sociala engagemang. Vid tretton års ålder publicerade han sin första artikel i en lokaltidning.Som övertygad katalansk nationalist - den 11 september 1906 höll han välkomsttalet till den katalanska flaggan vid Centre Catalanista del Vendrell - började han ansluta sig till den federala republikanismen och studerade till lärare, först i Tarragona och sedan i Barcelona, samtidigt som han medverkade flitigt i lokal-, regional- och även Barcelonapressen, där han blev redaktör för El Poble Català.Hans sociala samvete återspeglades i hans tidiga engagemang inom socialismen, men framför allt från och med 1919 i det stora fackförbundet CNT, där han blev generalsekreterare.Han var vän och kollega med ledare som Salvador Seguí och Ángel Pestaña, och tillsammans med dem mötte han de hårda åren av pistolvåld och statlig repression.Som entusiast över den ryska revolutionen 1917 reste han till Moskva 1921 som representant för CNT och stannade kvar i Sovjetunionen till slutet av 1930.Där blev han kommunist, lärde sig ryska, engagerade sig i revolutionen, förälskade sig i Olga Tareeva - som gav honom två vackra döttrar - blev trotskist och djupt antistalinistisk, och började översätta ryska klassiker till katalanska.Vid sin återkomst till Katalonien, i samband med republikens utropande, levde han intensivt med de förändringar som ägde rum, först som ledare för Esquerra Comunista och senare för Partit Obrer d´Unificació Marxista.Han publicerade också emblematiska böcker som Les dictadures dels nostres dies eller Els moviments d´emancipació nacional.När inbördeskriget bröt ut i juli 1936 blev han justitieminister i Generalitat de Catalunya, där han utförde ett enormt arbete, men hans engagemang för revolutionen och hans kritik av Stalin och stalinismen ledde till en intensiv kampanj mot honom av de katalanska och spanska stalinisterna. Efter händelserna i maj 1937, då den orättvisa förtrycket mot POUM inleddes, kidnappades Andreu av den sovjetiska politiska polisen - som verkade i hemlighet i republikanska Spanien - och mördades.Hans minne och arv har dock aldrig försvunnit och har lämnat ett djupt intryck hos alla som fortsätter att kämpa för social och nationell befrielse, till vilken Andreu hade ägnat sitt liv.Pelai Pagès.Professor i samtidshistoria vid Barcelonas universitet.