Förr i tiden satte man ut enbuskar vintertid för att markera var vägen gick. En man hade ärende till Halsbäcks strand. I snö och vintermörker promenerade han vägen ned till Halsbäck. Ovetande om att det stod enbuskar i vägrenen lyfte mannen på hatten och hälsade på de mörka "figurerna" som stod utefetr vägen, för säkerhets skull - man kunde inte riktigt veta... Numera är det inte så många som känner till dessa gamla berättelser. Men förr var det vanligt att det berättades om spöken, sägner och en smula historia på kalas såväl som när familjen satt i "tûsstmûrket" *. I den här boken kan du läsa om sådant som man berättade om förr i Halsbäck, Önneröd och Kolleröd. * Tûsstmûrket var den tid på kvällen när det var för ljust att tända lampan men för mörkt att göra någon syssla.