”Till dem, som kanske i spänning väntat på utgången av denna händelse, måste jag säga att denna historia aldrig blev uppklarad, fastän åtskilligt mer hände i samband med den och flera förhör följde.” Annette von Droste-Hülshoff (1797–1848) tillhörde en anrik adelssläkt men intresserade sig starkt för folkets seder och bruk hemma i Westfalen. Hennes enda prosaberättelse, "Judeträdet", bygger också på en märklig mordhistoria som inträffade där under 1700-talet. Men Droste-Hülshoff omformade stoffet efter egna konstnärliga syften och skrev en historia om brott och straff som mer handlar om mänsklig moral än om att avslöja mördaren. Det är en historia om mänskligt förfall men också om det omöjliga för en i grunden rättskaffens människa att bära en oförsonad skuld. "Judeträdet" har drag av krönika och sägen och rör sig i en gränsmark där skräckromantikens dubbelgångarmotiv förenas med en sträng realism och där den korthugget osentimentala men suggestiva prosan lämnar mycket osagt. I ett utförligt efterord porträtteras Annette von Droste-Hülshoffs liv och författarskap av Sten Wistrand.