KNUT HAMSUNS FÖRFATTARSKAP är ständigt aktuellt och kontroversiellt. Han räknas avgjort till de moderna – men frågan är hur hans upplevelse av moderniteten ska förstås. I avhandlingen Modernitet och myt tecknar Johan Edlund den tidige Hamsuns förhållande till samtiden med utgångspunkt i tankefigurerna ”avförtrollning” och ”återförtrollning”, som bildar ett spänningsfält i läsningen av tre centrala romaner ur författarens 1890-talsproduktion: Sult (1890), Mysterier (1892) och Pan (1894). Under åren runt 1890 gick Hamsun till storms mot den etablerade tendensdiktningen och banade väg för sig själv med en psykologiskt mer avancerad litteratur. Genombrottet ägde rum i ett skede då en rad nya före- ställningar om samhället, vetenskapen och konsten höll på att växa fram. Hamsun registrerade och kommenterade allt det nya han konfronterades med och ville omsätta det i sitt författarskap. Det han mötte både lockade och avskräckte honom. Intrycken tog form i en civilisationskritik som riktade sig mot samhällets industrialisering och övertron på vetenskapen. Avhandlingen vill visa hur författarens upplevelser av en social modernitet präglad av det som sociologen Max Weber kallade avförtrollning fick sina egenartade litterära uttryck. Den myt om återförtrollning som Hamsun samtidigt kom att utveckla gällde det som inte går att fånga in med förnuftet och hur det kan användas i kreativa syften.