Christer Hermansson är tillbaka! Efter succéer som Cilliman och Ich bin ein Bibliothekar! levererar han en ny bok som inte heller den liknar något annat. I den nya romanen Pappa Luigi betraktade mina smala handleder fortsätter Hermansson att med sin oefterhärmliga stil muta in det område av den svenska litteraturen som måste betraktas som hans alldeles egna.

Den här gången står Corelli Lövhagen, författare och förste bibliotekarie, i centrum. Corelli har skrivit sina subjektiva sanningar om barndomen i Upplands Väsby och uppväxten tillsammans med pappa Luigi, mamma Bellona och de tre bröderna, som han helst hade varit utan om han haft möjligheten att välja, Bellini Junior, Milan och Igor.

Corelli växte upp som det vackraste barn som någonsin skådats - åtminstone i Upplands Väsby. Ganska omgående stod det klart - och allra tydligast för honom själv - att han skilde sig markant från resten av syskonskaran och att han var ämnad för något stort.

Nu sitter Corelli Lövhagen i Rom för att skriva en kärleksroman. Där träffar han den tjusiga italienskan Mariangela Palombara, som han genast blir förälskad i. Och i samtalen med henne målar Corellis upp den förskräckliga bilden av sin oförstående familj och sin unika uppväxt, som överträffade allt annat i mänskligt lidande.

Men egentligen börjar allt med en tennismatch i Södertälje.