Jaget måste flyta ut i världen en aning, bara så går det att leva på riktigt. Kroppen måste känna världens tyngd mot huden. Bara så kan kroppen vila.

Iris lever på gränsen i Berlin där det nästan alltid är natt. Hon blir knullad mellan nedklottrade väggar på Golden Faultier, hon vet inte om hon vill, men hon låter det ske. Längre fram i tiden finns ett annat slags mörker: Barnets ögon likt svarta hål. I dem kan man se universums tomhet.

Elsa Kemppainen debuterar med en mörk skildring av en ung kvinnas tillvaro inuti och intill den egna kroppen. Livet måste kännas, det spelar ingen roll hur. Men vem drar gränserna för hennes existens? Och vem bestämmer hennes värde?

Romanens utspelar sig i barndomens Helsingfors, i Berlin år 2008, och i en nutid där ett litet barn river allt som känns bekant. Frågan om det går att bli hel, och om det är målet, ringlar som en blodsvans genom berättelsen.