The Dark Side Of The Moon - Remastered (180 gram) (Vinyl LP)

Angående remaster:
Om en remaster görs så innebär det en ny mixning. T.ex. så kan gitarrerna var tydligare, trummorna kan ha mer kick i bastrumman. Varje kanal kan alltså och brukar bli annaorlunda. Det kan till och med vara så att att det läggs till något extra, en gitarrkanal som inte fanns med på originalmixningen kan nu tas med medan en annan kan tas bort. Så var fallet med Thin Lizzy Johnny The Fox Deluxe version. Det saknades helt enkelt vissa gitarrsnuttar gentemot originalet. Deep Purples remastrade plattor, samma sak.

Om man mixar om via multitrack-tapen så blir mixen annorlunda, inget snack om den saken. Har man lyssnat mycket på originalmixen så ÄR den remastrade helt annorlunda. Bättre ljud, ja, men det är inte samma mixning.

Det brukar dock finnas två mixar på en remastrad platta, en helt ny multikanalmix OCH en uppfräshad 2-kanalsmix, mindre brum, mer punch i basen, mer diskant osv osv.
Skillnaden kan alltså vara superstor!

Därför ska det TYDLIGT stå om det är en remaster eller nypress.

Jag som musiker själv föredrar originalmixen då det är den jag är van vid och det är den som valdes att släppas av producenten/musikerna.

En remaster är en ny mix!

Men visst kan det vara intressant att höra lite extra saker i låtarna.
En remester är inte bätre eller sämre än originalmixen, men den är annorlunda.
En smaksak alltså!

Håller med Daniel.

För det första STÅR det att denna är remastrad. Det syns på bilden om man förstorar/klickar på den. Sedan, att påstå att det "tar själen" av musiken med en "remaster", 180g+ vinyl, DMM-press eller liknande är bara struntprat. Kommer man från en skola där man föredrar "retro" stereo eller inte är nämnvärt intresserad av vad ens egna anläggning kostar. Då kanske en "remaster" förstör den nostalgiska gamla känslan av knaster och burkljud. Ska jag tala för mig själv så är jag audiofil dvs. köper jag inte vintage utan håller just nu på att konstruera en "modern" anläggning på ett 6-siffrig belopp. Så i mitt fall och många andra med ett dedikerat "ljud/musik-intresse" så kanske man föredrar en mer högupplöst ljudbild. Man ska komma ihåg att musik är dessutom är väldigt subjektivt. Bara för att jag tycker att Pink Floyd är grymma, så kanske andra föredrar andra metal, reggae, house eller klassiskt. Samma sak gäller gammalt knaster kontro modern högupplöst musik. Jag kan själv vara lite väl nostalgisk ibland... och gillar inte alltid utvecklingen. Men ibland måste man gå vidare vare sig man vill det eller inte. Högupplöst/klinisk musik är här för att stanna. Och när det kommer till själva skivan så finns det inte så mycket att säga. Den är tidlös.

Det har gått 3 veckor och ni har inte ens skickat den så jag vet inte om den är bra 😐