Helsingfors, nu. Härifrån utgår trådar till Österbotten, Seattle, Barcelona.

I centrum står ett antal människor som försöker finna sin väg. De har mist ungdomens stora drömmar och försöker hålla kvar livslusten och livsriktningen i den tilltagande medelålderns cyniska motvind. Men när det väl gäller klarar de nästan aldrig av att våga språnget - de är för ironiska, för skamsna, för självmedvetna. En evighetsstuderande grundar The Jörn Donner Appreciation Society och låter besattheten av Donner ta över hans liv, en pappa simmar runt med sin dotter i en sådan bakfylla att han inte kan göra annat än att fortsätta dricka.

Philip Teir skriver satiriskt och gestaltande, med humor och smärta. Hans noveller är hela tiden underhållande och nära livet i dess konkreta detaljer. Blicken för allas vår löjlighet är skarp - därför blir också glimtarna av ömhet så mycket starkare.

"På ytan skriver Teir lättsamt, ibland nästan kåserande och med en avväpnande humor. Men där under döljer sig skam, skuld och svek. Och otillräcklighet: vår egen, ett syskons, våra föräldrars."
Andres Lokko, Expressen

"En fundersam och ironisk samling texter med lätt anslag och djupsinnigt ärende ... Jag tycker om Philip Teirs övningar i det fria. Han har både blick och bett, och en road ömhet för de människor han skildrar. Man möter en skruvad vardag i hans noveller. Opretentiöst och sympatiskt och krypande obehagligt."
Maria Schottenius, Dagens Nyheter

"Psykologiskt finmejslat, välgjort och spännande."
Ida Säll, Ny Tid

"Snyggt och självsäkert."
Österbottens Tidning

"Jag är glad över att novellerna saknar trauma och ångest. I stället är de roliga att läsa och har dessutom det där lilla extra, både på och mellan raderna, som får en att fundera över vad man läst om ... Novellerna saknar inte heller samhällskritik, det provokativa eller det lyhörda."
Borgåbladet

"En välskriven, stark och läsvärd samling ... Teir har en fin förmåga att med både humor och medkänsla fånga olika sorters vanlighet, oavsett om det rör sig om barn, ungdomar, män eller kvinnor."
Eva Johansson, Hufvudstadsbladet