Bostad först utvecklades i New York i början av 1990-talet som ett innovativt sätt att lösa bostadsproblemet för långvarigt hemlösa med omfattande stödbehov. Modellen innebär bl.a. att en permanent bostad betraktas som en mänsklig rättighet och en startpunkt för fortsatta insatser, inte ett slutmål. Däri skiljer den sig från den traditionella boendetrappan, där bostaden snarare används som en belöning.

Bostad först visade sig snart vara mycket framgångsrik. En stor majoritet av dem som fick flytta in i egna lägenheter fungerade bra som hyresgäster och blev socialt integrerade i samhället. Modellen har därefter börjat tillämpas i många europeiska länder. I Sverige introducerades Bostad först i liten skala omkring 2010. En kommun som var tidigt ute var Göteborgs stad som 2011 började planera för en metodtrogen Bostad först-verksamhet, som inleddes två år senare.

Sociologen Sara Uhnoo har nära följt Bostad först Göteborg. Hennes utvärdering utgår från hyresgästernas perspektiv men innefattar också kostnadseffektivitet och metodtrogenhet i förhållande till den amerikanska förlagan. Studien bygger på ett omfattande empiriskt material i form av bl.a. dokument, observationer och intervjuer.

Sara Uhnoo, docent i sociologi, är sedan många år verksam som forskare och lärare vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet. Hon disputerade 2011 med doktorsavhandlingen Våldets regler: ungdomars tal om våld och bråk.