Avskräckning, vedergällning och i någon mån »förbättringstanken« kännetecknade straffrätten under 1500-talet. Bland straffarterna märktes dödsstraff, prygel och stympning men framför allt böter, som var den ojämförligt vanligaste påföljden. Tillräckligt höga böter kunde antas ha en allmänpreventiv inverkan, med böter kompenserades målsägaren och andra bötesberättigade parter inte bara moraliskt utan också ekonomiskt, och till skillnad mot andra former av straff möjliggjorde bötesstraff att en tidigare ostraffad kunde återanpassas till samhället. Grövre brott måste dock oftast sonas med livets förlust, inte minst i enlighet med vad som påbjöds i Bibeln med dess mosaiska straffbestämmelser.I denna bok redovisas en genomgång av de bevarade bötes- eller saköreslängderna för Värmland för åren 1503-1600, kompletterade med annat arkivmaterial. Dåtidens lagstiftning rörande de skilda brottstyperna (våldsbrott, stöld, äktenskaps- och sedlighetsbrott o.s.v.) beskrivs utförligt. Också domstolsväsendet, det processuella förfarandet och de förekommande straffen behandlas ingående, både ur ett värmländskt och ur ett allmänt perspektiv.