Hur många kvinnliga konstnärer känner vi överhuvudtaget till i den tidiga europeiska modernismen och avantgardet? Och framför allt: varför var så många av dem som vi kanske någon gång råkar stöta på i de konsthistoriska handböckerna nästan uteslutande födda och uppvuxna i Central- och Östeuropa eller Ryssland? Varför var så "oproportionerligt" många kvinnliga konstnärer verksamma inom den central- och östeuropeiska modernismen och avantgardet, i motsats till i Västeuropa? Kan den postfeministiska historieskrivningen och de nya genusvetenskapliga teorierna hos till exempel Judith Butler, Griselda Pollock och Linda Nochlin ge svar på frågan? Först publicerades boken Dada öst om de rumänska dadaisterna på Cabaret Voltaire i Zürich (2005), fyra år senare kom boken Ett svunnet Europa om den central- och östeuropeiska modernismen, den del av vår europeiska konst- och kultur som hamnade på "fel sida" om järnridån. Det andra könet i öst är ett slags uppföljning som koncentrerar sig på det förbluffande antalet kvinnliga konstnärer som deltog i och utformade just den del av den konstnärliga modernismen i Central- och Östeuropa som våra handböcker "glömt bort". Det här är en bok om alla dessa kvinnor som utgjorde kärntruppen i Paris i början av seklet, alla dessa kvinnor som fanns där i kärnan av modernismen och inom många av de avantgardistiska rörelserna i både Västeuropa och Ryssland, alla dessa kvinnor som utgör en viktig förutsättning för hur den europeiska konsten och kulturen utvecklades under 1900-talet. Varför kom så många från den forna habsburgska dubbelmonarkin och det ryska tsardömet? Varför präglades deras konst av det som i Västeuropa negativt stämplades som eklekticism? Och vilken betydelse hade det faktum att så gott som alla var född och fostrade i den östjudiska kulturen? Vilken roll spelade den pågående judiska assimilationsprocessen? Tom Sandqvist, född 1954, är författare och professor i konstens teori och idéhistoria samt docent i konstvetenskap. 1979 avlade han sin kandidatexamen vid Helsingfors universitet, Finland, för att 1988 disputera för doktorsexamen i konstvetenskap vid Lunds universitet med en avhandling om minimalismen och dess teoretiska bakgrund. Idag är han docent i konstvetenskap vid Lapplands universitet i Rovaniemi, Finland, och gästprofessor vid Konstfack, Stockholm.