Davodeau, Hermenier och Joub träffades för första gången i mitten av 1980-talet på universitetet i Rennes, när de fortfarande var i sena tonåren.En dag blev de bjudna till en väns 50-årsfest och dök upp med den där arrogansen som man har när man har hela livet framför sig.50 år? En kille som nästan är klar.Festen var så storslagen att de aldrig glömde den.Tiden har gått och de tre vännerna har alltid hållit kontakten.50 år kan vara rätt kört, men det finns fortfarande en väg att gå och guppen på vägen ger material till en bra fiktiv berättelse.Det var så de här killarna föreställde sig Yvan, karaktären vars historia du nu ska läsa.Yvan har just fyllt 50.Som om det inte vore nog har han under det senaste året förlorat jobbet, hans föräldrar har dött och hans förhållande verkar vara i ett osäkert läge.På det stora hela verkar det inte som att det här kommer att bli ett år att minnas, men det kommer inte heller att bli lätt att glömma.Hans medellivskris kommer att innebära att han lämnar sin lägenhet i Paris och tar sin tillflykt till ett mysigt familjehem hos några vänner i Jurabergen, med sitt liv nerpackat i en handfull lådor fulla av kläder, böcker och användbara eller kanske inte så användbara tillhörigheter.Och där, under den blå himlen och mot en snöig bakgrund, kommer han att försöka hitta sin plats.Eller åtminstone få grepp om rodret.