Det finns inte mycket berättat om kung Frille. Han sägs ligga begravd i Frillesås. Legenden säger att det stod ett slag mellan danskar (Halland var danskt vid den här tiden) och göter öster om Frillesås. Danskarna leddes av kung Frille. Han sårades svårt i ett envig med göternas kung och enligt nordmannased tog Frille livet av sig genom att kasta sig mot sitt eget svärd. Så mycket mer finns inte berättat om honom. Kung Frille finns enligt uppgift inte med i den danska kungalängden. Om han funnits har han varit en lokal småkung. Eftersom det finns så lite berättat om kung Frille har författaren tagit sig friheten att väva en ny berättelse om honom.Historien inleds under senare delen av 700-talet då nordborna på allvar påbörjade sina långfärder. Den börjar med Frilles farfar Egil och hans far Björn. Vid den här tiden var klimatet varmare jämfört med idag. Kustlinjen gick längre in i landet och Löftaå, liksom Hallands övriga åar var betydligt vattenrikare. Löftaå var ett pilskott bred och kallas i berättelsen för Löftaälv. Jordmånen längs älven var fet och fruktbar. Utanför dalgången var marken karg och växtligheten bestod mest av enbuskar och ljung. Man kunde dock låta kreaturen beta gräset som också fanns där. Egil döpte gården till Löftadal. Författaren av denna berättelse har bott i Frillesås hela sitt liv på somrarna och i samma stuga sedan 1936. Hans far var SJ-anställd som på 20-talet bland andra hyrde hos Lundman, en sjöman, fiskare och bonde. Författarens far köpte en tomt av Baste-Petter i Vallersvik. Det fanns fler järnvägare som byggde sommarstugor i Frillesås. Man åkte ju gratis med sin familj på tåget.Författaren har jobbat på Luftfartsverket i 35 år, varav 30 som flygledare. Under 50-talet arbetade han som telegrafist i handelsflottan, i marinen och vid en kuststation.