På midsommardagen 1922 flyttar Maria Nyholm med sin dotter Ida in i hyreskasernen vid Oravais fabrik. I hyreskasernen bor ensamma kvinnor och kvinnor med barn. Det är trångbott. Även om kvinnorna inte alltid kommer överens finns en stark sammanhållning.

Under arbetet ringer det ständigt i öronen av det höga ljudet från kardmaskinerna. Dammet kryper in i ögon, öron och näsa. Maria får höra skrämmande historier om kvinnor som med hår eller förklädsband fastnat i maskinerna.

Under kaffepausen skvallras det om allt och ingenting. Maria får veta att Ester inte talar, men alltid stickar på barnstrumpor och att Ulla kan spå i kaffesump och koka kärleksdrycker. Maria får lära känna den pigga och skojfriska Eeva, som bär på en tung hemlighet. Den gamle Alariks skrönor om häxor och trolldom förgyller livet i vardagen. Maria är tacksam över att hon kan försörja sig och dottern Ida, och åren i Helsingfors bleknar med tiden.

Ann Holm-Mörn skildrar de omvälvningar som skedde i samhället i början av 1900-talet. Möjligheten att försörja sig som ensamstående kvinna var inte stor. Arbetet på fabriken gav inkomst - ett hårt liv, som är en viktig del av historien och berättelsen. Boken grundar sig på författarens mormors mors liv.