Tanken har kilat sig fast och bränt sig in i Andres hjärnbalk. Han sliter med att få bort den, men den sitter fast. Hans armar och händer är kraftlösa och stumma. Andre är på gränsen till färdig. Maktlös. Väntar bara på att tippa över, bli klar med det här livet och slippa all stress och press, sluta vara den han försökt att bli men aldrig lyckas vara.

Självhatet karvar sig djupt in i hans kött och genom hans ben. En skön smärtsam känsla. Han vet att han kommer att bli avslöjad och förnedrad vilken dag som helst.

I en annan del av världen står den dekadenta konstnären Henry Miller i sin pissluktande gränd och letar efter kvinnan som hoppat från sin balkong. Elenor samtalar med sin terapeut om sitt sökande efter vad som egentligen är viktigt. En pojke spikar på sitt flyplan som prästmorfar tror är ett kors.

Som en krusning på spegelblankt vackert vatten eller stilla i djupet av en skogstjärn vilar frågan: Vad är det som är så viktigt för dig att om jag tar det ifrån dig hotar jag dig?