I boken berättar Lars Erik hur han blev långseglare, hur båten utrustades, bl. a. med ett mycket originellt vindroder och vad som hände under resans många etapper. Han sammanfattar sina erfarenheter, både med problem och glädjeämnen, och diskuterar vad det är som gör en seglare glad, nöjd, arg, rädd etc. I Seglingens filosofi och ideologi tar han upp frågor som varför man ger sig ut och meningen med lång-segling. Avslutningsvis sätter han in långseglandet i ett politiskt perspektiv. Hans menar att allemansrätten behöver spridas i världen och att ägare av stora snabba motorbåtar borde betala en särskild miljöavgift.
Boken vänder sig i första hand till erfarna seglare som går i långfärdtankar. I förordet säger han: För övrigt har i min berättelse sådant, som andra seglare kan tänkas få praktisk nytta och glädje av, fått förtur. Det är min förhoppning att den här skriften ska inspirera både till upprustning av gamla båtar och till spännande sjöresor i nya farvatten.
Lars Erik Karlsson, pensionerad professor i Arbetslivets socialpsykologi, har varit båtintresserad sedan barndomen. 1968 köpte han sin första båt och 1974 började han segla i sin egenhändigt riggade högsjöbåt. Amigo 27:an Frillan har han varit trogen sedan 1980.