I såväl lagstiftning, rättstillämpning och rättsvetenskapen är kränkningsskadeståndet den skadeståndsrättsliga frågeställning som framstått som allra hetast under det senaste decenniet. Kränkningsskadeståndet har använts som ett verktyg av lagstiftaren och domstolarna för att åstadkomma rättspolitiskt eftersträvade resultat. Lagstiftning om kränkningsersättning vid mobbning och diskriminering har införts, Högsta domstolen har fastslagit att kränkningsersättning kan utgå vid överträdelser av Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och skadeståndslagens regel om ersättning för kränkning har fått en allt större praktisk betydelse.

Samtidigt har kritiken mot kränkningsbegreppet växt inte bara i juridiska sammanhang utan även i media. Synen på kränkningsbegreppet som flexibelt och praktiskt användbart för skilda syften har bidragit till uppfattningen att begreppet blivit alltmer urvattnat och rättsosäkert, ett begrepp i dålig samklang med skadeståndsrättens inneboende moraluppfattning och systematik.

I denna idébok görs ett försök att analysera kränkningsbegreppets innebörd och dess position i den skadeståndsrättsliga analysen. I bokens första del kritiseras den tolkning av kränkningsbegreppet som präglat svensk rätt. I den andra delen diskuteras kränkningsskadeståndets syfte utifrån iakttagelsen att de upplevelser som skadeståndet är tänkta att ersätta i allmänhet antas vara per definition oersättliga. I den tredje delen analyseras hur kränkningsskadeståndet kan beräknas.

Boken vänder sig inte bara till jurister som ägnar sig åt skadeståndsfrågor utan även till andra som intresserar sig för juridisk aktivism och privaträttens funktion vid ansvarsbedömningar.

Mårten Schultz (docent och jur. dr. i skadeståndsrätt) är verksam som forskare vid Stockholm Centre for Commercial Law och som lektor vid Örebro Universitet.