Landshövdingehuset är ett tvåvånings trähus ovanpå en murad bottenvåning. Det är en hustyp som är karaktäristisk för Göteborg, en uppfinning som kan dateras till 1875 och som kom att byggas ända fram till 1940-talet. På 1930-talet bodde halva Göteborgs befolkning i landshövdingehus. Hela områden har rivits, men mycket finns fortfarande kvar i älskade stadsdelar som Majorna, Kungsladugård och Bagaregården. Den här boken är i första hand en skildring i text och bild av det befintliga beståndet. Men den ger också bakgrunden för tillkomsten av hustypen och diskuterar vad som hände sedan, först med rivningarna på 1960- och 1970-talen, sedan med intresset för att utveckla det smala huset och träbyggandet till en god vardagsarkitektur.