Att vilja råda över sin egen tid, sitt eget liv och sina egna val. Att inte vilja ha någon i sitt liv som på riktigt inte kan vara tyst alldeles intill En poetisk kortroman om en människa på väg att krascha eller överleva, på väg att vilja få tystnad och plats i sig själv, i världen och i sitt eget sammanhang. Att künna vara ärlig och sortera bort det som ger dålig energi i sitt liv. Går det att lyssna? Finns det tid att lyssna? Finns det någon som kan ge en annan människa fem minuter att lyssna utan att vara tvungen att lösa? Tio minuter? Femton minuter? Men sedan då? Tog tiden slut där? Mäter vi varandra i den tid som vi måste slösa på att inte göra något vi tjänar på? Är det viktigare att bli synliggjord än att verkligen se någon annan? De vet inte ett skit För de ser inte mitt inuti De ser inte mitt kaos De ser inte mina hål Jag försöker ta mig över Varje dag De hör inte ljuden Som skriker I mitt blod De känner inte hur det sliter När de säger alla fina ord Det sliter och drar De har ingen aning om hur det är att vara jag Det här är författaren Anette Skåhlbergs fyrtiofemte bok.