Den här boken innehåller några av de bästa flugfiskeberättelserna som Hans Lidman harskrivit.
Men vilka flugor använde han egentligen? Lidman skriver inte så mycket, varken om redskapen eller om var han fiskar. Han skriver om naturupplevelsen och människan. Han
skriver om den ensamme vandraren och hans tankar.

Ofta när han är vid sina hemmavatten i Hälsingland, sina drömmars å , kallar han ån för Svartån, även om den hette något helt annat.

Trots detta har många letat upp platserna och vandrat och fiskat i Hans Lidmans fotspår.

Vi har valt berättelserna till den här boken med idén, att ge en bild av vilka flugor han helst använde. Vi vet att Lidman inte band sina flugor själv. De flesta köptes från England. Han nämner dock ofta att han klippte ner flugor, när fisket gick trögt. De som hade förmånen att få fiska tillsammans med Hans Lidman, har berättat att han var en ovanligt skicklig fiskare, som ofta fick fisk när kamraterna misslyckades.

De äldsta av de här berättelserna är nu över 60 år gamla och visst känns vildmarken vildare, fiskarna fler och större, men många av platserna finns fortfarande kvar.

Hans Lidman Sällskapet. 2008