Norsk etterkrigshistorie rommer oppkomsten av et nytt felt: forurensningsfeltet. Boken viser hvordan natur- og miljøsak har vært en integrert del av hele etterkrigstiden, men på ganske ulike måter i ulike historiske epoker; fra industrisak på 1960-tallet til 1990-tallets økonomisak. Boken er også en analyse av forholdet mellom vitenskap og politikk og et av få bidrag som viser hvordan vitenskap i praksis bidrar til å forme politiske saker.
Samtidig som boken kan leses som en alminnelig historisk fortelling, er den et nyskapende bidrag til studier av politikk. Asdal viser hvordan politikk og forvaltning utøves i praksis, og vier spesiell oppmerksomhet til laboratoriet, ekspertrapporter, tallteknologier, høringsrunder, naturvitenskapen og markedet.
«Politikkens natur - naturens politikk» er et vesentlig bidrag til norsk etterkrigshistorie og selvforståelse og er skrevet med tanke på studenter og lesere med interesse for politikk og historie, miljø og teknologi- og vitenskapsstudier.
«Jag mener at dette arbete av Kristin Asdal är mycket viktigt och bör läsas noga av historiker inte bare i Norge utan hele Norden (...) Hon lanserer i all stillsamhet en tolkning av norsk samhällsutveckling efter andra världskriget (...) Successivt kommer denna nya förståelse att äta sig in i de breda ock konventionalle bilderna av vad det var som hände i Norge mellan 1945 og 2010 och då kommer vi att få andra formuleringar som kommer att stå i morgondagens skolböcker. Bättre betyg till en bok är det svårt att ge».
Sverker Sörlin i Historisk tidsskrift nr 4, 2013
«Kven ville tru at ein analyse av vedlegget til Odelstingsproposisjon nr 24 kunne gje leseglede? Men i Kristin Asdals siste bok er det faktisk tilfelle. Analysen hennar overgår ikkje berre det meste av det eg har lese av dokumentanalyse av statsvitarar og historikarar (og eg har lese altfor mykje...), eg trur han ville vere av interesse for mange som er meir allment interesserte i tekstanalyse.»
Oddgeir Osland, Forskerforum 2-2011
«Kristin Asdal (...) har skrevet en bok som bør bli referanseverk om vitenskap og politikk på miljøområdet i norsk etterkrigstid.»
Egil Kallerud, redaktør i Forskningspolitikk