Syftet med denna doktorsavhandling är att synliggöra skådespelarens praktiska kunskap.

Tesen är att skådespelarens kunskap är kroppslig och situationsbunden. Detta är inget slutgiltigt svar utan snarare en utgångspunkt för en diskussion kring vad skådespelarens praktiska kunskap egentligen består av.
Grundad i sina egna erfarenheter som skådespelare reflekterar Maria Johansson med hjälp av en grupp skådespelare kring begrepp som mod, intuition och skapande. Inspiration hämtas också från tänkare som Aristoteles och den svenska filosofen Hans Larsson och den berättande essäformen bidrar till att undersöka komplexiteten i skådespelarens arbete.