Om vi ska tro poeten Raoul Hausmann, vars ga rning och krets vi introducerade i #3 och #4 2016, a r tarmen ett viktigare organ a n hja rnan vid fo rfattandet av poesi, och ingen skulle i dag fo rneka matsma ltningens och tarmkanalens omistlighet fo r den intellektuella verksamheten. Men trots att det a r uppenbart i va r materialistiska tidsa lder att na ring inte bara a r grundvillkoret fo r den ma nskliga existensen utan fo r livet som sa dant, a r fra gan om fo da och vad sociologen Harriet Friedmann kallar matanskaffningens historia na got som sa llan behandlas i detalj av filosoferna eller de politiska ta nkarna. Trots att gra nslinjen mellan ande och ko tt tunnas ut i takt med neuro- och kognitonsvetenskapens ro n, och trots paleoantropologers uppta ckter av kulturens ro tter i djurens liv, a tersta r sambandet mellan na ring och metafysik, politik och gastronomi, att tecknas. Arbetsdelningens verklighet, det vill sa ga att de flesta ekonomer, filosofer och politiker i historien fo rsetts med mat som andra odlat, framsta llt, slaktat, och kanske rentav tillrett och avsmakat, har medfo rt att a tandet osynliggjorts som etisk, filosofisk och politisk problematik. Fo dan har fo rlagts till det nedersta steget av behovstrappan, och har alltfo r ofta utesta ngts fra n metafysikens och filosofins spekulationer. Matens, matanskaffningens och matproduktionens industrialisering fo ser ma nskligheten in i det vi kallar de kapitalistiska livsformerna, men behovet av fo da o ppnar ocksa fo r en gemenskap da r livets avha ngighet av na ringen uppdagar na rheten mellan politik och metafysik eftersom na ringen a r identiteten av ande och natur . Och insikten om denna na rhet kan leda oss na rmare den gastrosofi och politiska gastronomi som texterna i detta nummer hja lper oss att utveckla.