Ordet ”kärlek” förknippar vi normalt med förälskelse och parförhållanden. Men det är bara begränsade uttryck för denna centrala livsfunktion: inom varje människa utvecklas också förmågan till en osjälvisk kärlek, som riktar sig mot allt och alla. Martinus visar hur medvetandeutveckling, sympatiförmåga och sexualitet hänger samman. Vårt liv är organiskt förankrat i en större levande natur – det universella liv som vi kallar ”Gud”. Kärleken är den skaparkraft som omvandlar djuret till en riktig människa, som i medvetenhet och kärleksförmåga blir ”lik Gud”.