När jag hade gått ut gymnasiet i Västerås 1984 åkte jag för att jobba som au pair i Frankrike. Allt verkade vara så bra. Men saker och ting är inte alltid vad man tror att de ska vara. Det blev en upplevelse jag aldrig hade kunna föreställa mig. Nästan allt annat än bra. Ändå var det en tid och en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan. Det som inte dödar det härdar, sägs det. ”Ce qui ne tue pas rend plus fort”. Så är det nog. Efter 102 dagar stod jag inte ut längre och lämnade en hemsk Madame och hennes hem. Det här är min berättelse om de 102 dagarna hos Madame.