“Jag måste försöka rädda pappa! Min kropp blev stel. Jag kunde nästan inte andas. Så såg jag på det mörka som var pappa långt där borta. Då fick jag plötsligt kraft igen. Men hur skulle jag hinna dit? Skulle jag springa? Nej, även om jag sprang fortare än någonsin skulle vi hinna drunkna både han och jag. Båten... Den var vår enda räddning. Men båtens nycklar låg förstås som vanligt i pappas ficka”. Martin tillbringar sommarlovet på en klippö i en gammal borg, där det bevisligen spökar i riddarsalen. Dit in kan ingen förmå Martin att gå ensam. Men så händer något som får honom att övervinna sin skräck.