I Den fullbordade livscykeln blickar Erik H Erikson tillbaka på sin berömda psykosociala utvecklingsteori. Människans psykiska utveckling fortgår i åtta olika stadier livet igenom, enligt Erikson. Han betraktar här, 80 år gammal, sin tankebyggnad utifrån den sista livsfasen där han själv befinner sig – vishetens, förtvivlans och försoningens fas. Boken ger en sammanfattning av hans teorier och ett koncentrat av hans livsvisdom.

I ljuset av den sista perioden i livet får Eriksons framställning en djupt existentiell prägel. Han uppehåller sig bl a vid ritualiseringen i samspelet mellan människor och det upplyftande mötet med "den andre", vilket håller hoppet vid liv och kan ge näring åt tron på någonting bortom den fullbordade livscykeln.

I ett tillägg i denna utgåva inför Joan Erikson, hans hustru och samarbetspartner i över 60 år, ett nionde stadium, åldrandet i 80-90-årsåldern. Själv över 90 lägger hon vidare ett samhälleligt-kulturellt perspektiv på åldrandet och tar slutligen upp begreppet gerotranscendens, tendensen att gamla människor löser upp tids-rumsperspektivet på ett sätt som inte sällan vidgar det och möjliggör en fördjupad andlighet.

Fackgranskning och förord av Björn Wrangsjö.

Översättning Margareta Wentz Edgardh

Boken ingår i serien Natur och Kulturs psykologiklassiker.
Erik Homburger Erikson (1902–1994) är en av de mest lästa av de moderna psykoanalytiska författarna tack vare sina vida utblickar och sin levande och spirituella stil. Utbildad hos Anna Freud i Wien verkade han i USA som forskare, analytiker och föreläsare.