Michel Onfray är idag den mest lästa och omdebatterade franske filosofen. Denna bok som utkom förra året har bara i Frankrike sålt i 200 000 exemplar och hittills utkommit i 9 länder. En av anledningarna till att han vunnit en bred publik är att författaren förmår, till skillnad från många av sina övriga franska kollegor, skriva klargörande och enkelt om angelägna frågor.

Onfray riktar en skarp kritik mot alla monoteistiska läror som kristendomen, judendomen och islam. Dessa delar en serie identiska förakt: hat mot förnuftet och intellektet; hat mot friheten; hat mot alla böcker i namn av en enda; hat mot livet; hat mot sexualiteten, kvinnorna och njutningen; hat mot det feminina; hat mot kropparna, begären, drifterna.

Enligt Onfray försvarar judendomen, kristendomen och islam: tro och trosvisshet, lydnad och underkastelse, dödslängtan och passion för det hinsides, kyskheten, jungfrudom och monogam trohet, makan och modern, själen och anden.

Inom filosofin fanns det en epok när man talade om ”Guds död”. Vår tid, menar Michel Onfray, tycks snarare bevittna hans återkomst. Den kristna högern i USA och den fundamentalistiska delen av islam är två exempel. Därför är det enligt honom angeläget att idaglägga fram en välargumenterad, underbyggd, solid och militant ateism. Onfray argumenterar för ett hedonistiskt förhållningssätt och att vi skall knyta an till upplysningstidens ideal där förnuftet står i centrum. Han förespråkar en ”ateologi”.

”Dekonstruera monoteismerna, avmytologisera den judisk-kristna traditionen – men förvisso även islam – och montera därefter ned teokratin: där har vi tre inledande uppgifter för ateologin. Utifrån detta kan man sedan börja utarbeta en ny etisk grund och i västerlandet åstadkomma förutsättningar för en sant postkristen moral, där kroppen upphör att vara en bestraffning, jorden en tåredal, livet en katastrof, njutningen en synd, kvinnorna en förbannelse, intellektet en förhävelse, vällusten en fördömelse.”