Årets HLS uppmärksammar att det i år förflutit 100 år sedan modernismen gjorde entré i vår litteratur. Per Erik Ljung undersöker Hans Ruins poetik och hans förhållningssätt till den lyriska modernismen, och Kristina Malmio närmar sig vår tid i sin granskning av brytningen mellan modernism och postmodernism i finlandssvensk prosa. Idealistiska och ideologiska teman i Gösta Ågrens poesi är föremålet för Anna Möller Sibelius artikel, medan Anders Westerlund studerar paratextuella signaler i Hans Ruins essäsamling Gycklare och apostlar. Claes Ahlund jämför de ideologiska motpolerna Bertel Gripenberg och Ture Nerman. Två historiska artiklar ingår i HLS. Päivi Mehtonen utgår från den litteratur av Jakob Böhme som på 1700-talet översattes och spreds i form av handskrifter och studerar ett så kallat tolkpapper som funnits i anslutning till en av skrifterna. Aleksi Ahtola behandlar Bruno Jalanders arbete som evakueringschef under spanska inbördeskriget och den finländska pressens rapportering. Också i två av essäerna är den litterära modernismen närvarande. Agneta Rahikainen undersöker i sin essä hur Edith Södergran översatts, medan Pia Maria Ahlbäck tar avstamp i en dikt av Rabbe Enckell för att visa hur vetenskaplig auktoritet skapas i språket. Därtill kommer Johan Stens essä om begreppen esprit de géométrie och esprit de finesse hos Blaise Pascal, samt Krister Nordbergs essä om de dikter som gavs ut i anslutning till valet av Jean Baptiste Bernadotte till tronföljare 1810. Boken inleds med Camilla Wides årsfesttal från SLS årshögtid i vilket hon reflekterar kring språklig variation ur ett jämförande perspektiv.