Detta är en berättelse om hur personer innan, under och efter deras arbete som polis påverkas som människor genom olika upplevelser de är med om. I detta ingår även medvetna systematiska kränkningar, som riskerar att förpassa den kränkta personen in i ett icke önskvärt tillstånd, som kan bli kroniskt.   

Att personer som mobbar känner tillfredsställelse i sitt agerande när effekten av kränkningarna ger resultat är inget nytt. Ett vanligt synsätt bland mobbare är nämligen att det snarare är fel på offret och den som eventuellt tvingas sjukskriva sig.

Förhoppningen är att i denna berättelse beskriva och belysa detta oönskade fenomen, att mobbarna alltid kommer undan, och ge läsaren insyn i den polisiära hierarkin.