Självströmmande otrycksatta invändiga avloppsrör består av muffrör och kopplingar, som enligt standarden EN 1451 ska tåla ett inre tryck på 0,5 bar (dvs. trycket i en vattenpelare på cirka 5 meter). Rör är antingen gjorda av polyvinylklorid (PVC) eller polypropen (PP).

Den mest kända och mest använda plasten är polyvinylklorid (PVC), medan polypropen (PP) bara har varit känd för världen i tjugo år. Tack vare sina goda egenskaper har PP snabbt blivit det dominerande materialet för invändiga avloppsrör i Norden och även i Estland. PP kan vara en homopolymer PP-h, dvs ren polypropen, eller en sampolymer PP-c innehållande 4-15 % eten. Sampolymeren är elastisk, hermetisk, lätt och resistent mot extrema temperaturer, aggressiva ämnen och andra ogynnsamma förhållanden. Dessa egenskaper har bidragit till den snabba spridningen och den breda användningen av polypropen vid konstruktion av inre avlopp.

PP-rör tål temperatur bra (tabell 1).

Internt avlopp (även i hushåll) måste ta emot vätskor med hög temperatur (95–100 ºC). Under sådana förhållanden mjuknar PVC-rör, förlorar sin ursprungliga form och uttagsanslutningar börjar läcka. Eftersom mjukningspunkten för PP är 146 ºC föredras PP-rörledningar överallt (t.ex. i tvätterier, slakterier, mejerier) där vatten med en temperatur nära kokning ständigt släpps ut i avloppet. PP-rör är också mycket frostbeständiga och behåller sin elasticitet vid minustemperaturer, varför de kan monteras mycket bra även på vintern. PVC blir dock spröd vid bara några få graders kyla och går lätt sönder när den utsätts för mekaniska stötar. Men fruset PP-material kan fritt slås med en hammare - det går inte sönder.