Året var 1901 och Arthur Conan Doyle hade lärt känna en

journalist som var uppvuxen vid Dartmoor i sydvästra England

och tillsammans började de fantisera fram en ruskig historia

om en helveteshund som satte skräck i befolkningen på heden.

Liknande skrönor hade journalisten hört under sin barndom.

Ju mer Conan Doyle jobbade med intrigen, desto mer insåg han att

berättelsen behövde en stark centralfigur, någon som förde handlingen

framåt. Och en sådan hade han ju redan – Sherlock Holmes.

Baskervilles hund kom att bli den mest berömda av de sextio

berättelserna om detektiven (fyra romaner och femtiosex noveller).

Den finns med på många listor över världens bästa detektivhistorier

och har filmatiserats uppemot tjugo gånger. Ett gäng serieversioner

har det också blivit under de senaste femtio åren – och här följer

en av de mest intressanta.