I belarusiske Dmitrij Strotsevs poetiska kraftfält får varje stoftkorn ett bergs dimensioner och tyngd. Det hastiga ljuset hejdas inför ögonen på den bergtagna läsaren och evigheten dansar sin stillsamma dans. En poesi som huvudsakligen kretsar kring temana: krig och fred, gudssamtal samt historien och nuet.