Det gäller inte bara att skapa konst man måste visa den också, yttrade en gång konstkännaren och tv-producenten Bengt Lagerkvist. Dessa ord är högst relevanta också för den legendariska Arvika­bon Per Inge Fridlund (f. 1936), en självbildad konstkännare, konstälskare och museiman, tillika en dominerande kraft bakom det välkända Rackstadmuseet i sin hemstad.  Här tecknas initierat hans ovanliga livsbana och livsverk; ett viktigt uttryck för en makalös och mer än hundra år gammal rörelse av konstutövare i denna västliga del av Värmland. Det handlar om skickliga konsthantverkare som begav sig ut på resa i Sverige och Europa och blev skulptörer och målare, som Christian Eriksson och hans bröder och barn. Det handlar även om konstnärer som lockades att bosätta sig i trakterna. Gustaf Fjæstad och hans hustru, textil­konstnären Maja Fjaestad, flyttade hit och blev framgångsrika. Efter hand samlades fler och fler inflyttade konstnärer, men även de som redan bodde här lockades att slå sig in på den konstnärliga banan. Gamla keramikverkstäder blev till konstateljéer. Döttrar och söner i nästa generation valde också konstnärsyrket och efter studier på till exempel Valand återvände de till hemtrakterna, som bröderna Jörgen och Olle Zetterquist.  I denna gynnsamma jordmån växte Per Inge Fridlund upp. Han hade inte råd att fortsätta studierna efter den obligatoriska skolan, men genom sitt intresse och sin nyfikenhet blev han en enastående skicklig konstkännare, vän med konstkritikern och Svenska akademiledamoten Ulf Linde. Allt hänger samman. Detta är en handgriplig konsthistoria om en svensk motsvarighet till Skagenmålarna. Rikligt illustrerad.