Bakgrundsarkitekterna handlar om en generation arkitekter verksamma i Göteborg under mellankrigstiden och in på 1950-talet. Det var en tid av skifte från klassicism till modernism, men arkitekturideologier var inte en viktig fråga för dem.De var del av en byggnadskultur som stod för ett hållbart och professionellt hantverk. De sökte aldrig uppmärksamhet med sin arkitektur, och de behöll sina son-namn: Eriksson, Olsson och Swensson. Det har tidigare inte skrivits något om dem, men de är väl värda den uppmärksamhet de får här.  De var bakgrundsarkitekter, inte framträdande figurer, men deras hus finns överallt i staden om man ser efter.