»Det är inte ofta jag läser en nyutkommen bok och tänker: Nu ser jag ett betydande författarskap ta plats i litteraturen . Men när jag läser Bonsaikatt tänker jag exakt så. | MONTELIUS, SVENSKA DAGBLADET»Johanssons bästa roman och redan ett färdigt filmmanus som kan provocera publiken långt mera än Turist.« | NILS SCHWARTZ, EXPRESSENEn pappa kidnappar sina döttrar. En mamma kidnappar sin son. De beger sig ut på vägarna med husvagn, hemskolning utan hem. Bort från skolans toalettdop, för att hitta ett nytt smeknamn åt skalbaggspojken.De fina flickorna får lära sig jakt och snatteri, få skit under naglarna. Keruberna ska störtas från mammans axlar. En ny föräldrageneration ska få prova vingarna.Bonsaikatter är kattungar som stoppats in i glaskärl för att sedan växa och behålla formen av marmeladburkar eller glasflaskor livet ut.Bonsaikatt är rädslan för att skapa ett monster, små bonsaier av föräldrarna, skolan och misslyckandet.VIKTOR JOHANSSON [född 1983] är en svensk författare och filmregissör. 2007 mottog han Borås tidnings debutantpris för diktsamlingen Kapslar, och han har även nominerats till Sveriges Radios romanpris och Tidningen Vi:s litteraturpris. 2014 långfilmsdebuterade han med Under Gottsunda. Bonsaikatt är hans fjärde roman.»Det är en mörk historia Johansson presenterar, med en egensinnig och djupt klingande dystopisk kraft. Han har aldrig skrivit bättre eller mer pricksäkert.« | PETTER LINDGREN, AFTONBLADET»Viktor Johanssons text angår oss allihop. Han kommer åt en samtidsnerv.« | MARIA KÜCHEN, SYDSVENSKAN»Bonsaikatt gräver sig ner i medvetandet på ett skrämmande effektivt sätt. Minnesbilder tränger fram. Glömda situationer blir tydliga. Samhällsproblem blir uppenbarade från sidan och därmed såväl överrumplande som mer påträngande. Jag är imponerad.« | CRISTER ENANDER, TIDNINGEN KULTUREN»Bonsaikatt visar bara med än större övertygelse att Viktor Johansson håller på att etablera sig som ett av de största svenska löftena från 2000-talet. Han går från klarhet till klarhet som författare, och du behöver inte söka längre än hit efter svensk litteraturs förnyelse.« | BJÖRN KOHLSTRÖM, JÖNKÖPINGS-POSTEN