Redan 1975 skrev Eva Jagrell sin första bok, Dansa min själ. I den här boken, som är skriven 37 år senare, har hon passerat en ny milstolpe i sitt liv.

Avsnitt ur boken:

Att ladda om och födas på nytt
Alla dagar är inte fulla av energi, fröjd och rosor. Ibland anar vi redan på morgonen att något är fel. Kanske bär vi med oss olösta frågor från nattens drömliv, kanske känner vi oss kraftlösa och omotiverade. Ibland vet vi inte varför vi känner oss så.

En del förklarar detta med att vår energinivå varierar dag från dag. Batterierna kan vara fulladdade eller nästan helt slut. Ibland är det som vi har extrabatterier, som kan kopplas in och rädda oss. Ofta händer detta under svåra perioder.
.
Så kommer helgen eller semestern med ny kraft. Eller? Det är så mycket som måste ordnas och planeras. Vart tog vilan, friden och återhämtningen vägen? Alla måsten, alla plikter, alla krav.

Är det konstigt om vi plötsligt inte orkar? Om allt blir mörkt och känns hopplöst. Livet mister sina färger och sin sång. Vi måste ibland födas på nytt och få livet igen! Genom medmänniskor, naturen, musiken, dansen, konsten, litteraturen och inte minst den stilla stunden med oss själva. Då laddar vi om!

I meditationens stillhet
upplever du
den omvända extasen
Att möta sig själv, ärligt och rakt. Kanske det allra svåraste. Att möta andra, stötta och lyssna är en konst. Att möta sig själv, stötta och lyssna är ett mirakel. Att skriva ner vad som kommer fram då kan vara värdefullt, att inte censurera eller blunda. Livet ligger i våra händer, alltid redo för nya steg och upptäckter.

Mycket viktigt är också att andra är med oss, bekräftar och tror på oss när mörkret råder. Att våga be om hjälp, om den egna och de närmastes hjälp inte räcker, kan vara lösningen. Någon som inte känner oss och har färdiga uppfattningar, utan kan se med helt klara och nya ögon.

Att hämta kraft och tröst från ett träd har jag gjort flera gånger i livet. Ju äldre träd dess bättre. Gå ut ensam i naturen och vandra runt tills du möter ett träd, som du dras till. Gå fram till det och lägg din kind eller dina händer på dess stam. Stå stilla en lång stund och du kommer att känna av trädets energi och väsen. Ta emot i din kropp och själ det du känner. Omfamna gärna trädet, som ett tack och du kan vända tillbaka hit så ofta du vill.

Vi föds på nytt många gånger i livet, vi får det tillbaka. Efter varje gång integrerar vi nya erfarenheter; sorgen och smärtan är sällan förgäves. Det händer att de ger oss ett djupare liv framöver. Som en värdefull diamant slipas vi av livet och färgspelet blir allt rikare och härligare. Så känns det sannerligen inte när vi är mitt i det tunga, men när vi kommit ut på andra sidan, då brukar vi förstå.

Många har vassa kanter i sin personlighet. Med åren blir vi ofta mer och mer medvetna om dem och besvärade! Det är ett steg på vägen att inse att de finns och att de helst bör slipas av. Jag brukar be om hjälp med detta i min morgonmeditation. Vi kör ofta i gamla spår och mönster. Det är ofta väldigt svårt att förändra saker och ting, fastän vi vill. Det goda som jag vill gör jag icke, men det onda som jag icke vill det gör jag kloka ord ur Nya testamentet.

Visst är det frustrerande när vi märker att vi inte räcker till. Det känns som ett misslyckande och vi blir besvikna på oss själva. Men ge inte upp! Ta små steg åt gången, beröm dig själv och ge dig något när du lyckats! Be, meditera och hämta ljus och kraft. Vi är aldrig ensamma, änglar finns och väntar på att vi ska be om stöd och hjälp.

Änglarna väger
det röda människohjärtat
torkar tårarna
med sina vingar
lär oss flyga igen
nära det gyllene ljuset

Om författaren:
Eva Jagrell är högstadielärare och lyriker och har undervisat i svenska, religionskunskap och svenska för invandrare. Hon leder sen många år tillbaka kurser i meditation och livsåskådningsfrågor samt har skrivar- och målark