Den sociala bostads- och markpolitik som dominerade den svenska stadsplaneringen under huvuddelen av 1900-talet har försvagats. Sedan mitten av 1980-talet kan man på många områden se en återgång till synsätt och förhållanden som rådde under det industriella genombrottets årtionden. I denna bok behandlas framväxten av den moderna stadsplaneringen i Stockholm under senare hälften av 1800-talet. Den omformades då i ett ekonomiskt och socialt kraftfält, där balansen alltmer försköts åt det sociala. Från att främst ha varit till för att underlätta flödet av varor genom staden övergick stadsplaneringen till att handla om hygien, moral och patriarkal uppfostran av goda medborgare. Ett i huvudsak ekonomiskt perspektiv på staden och planeringen diversifierades, och sociala frågor växte fram ur en kommunalpolitik som dominerades av företag och företagare. Arbetarbostadsfrågan blir en nyckel till förståelsen av denna process. Författaren visar med hjälp av ett rikt och ofta dramatiskt källmaterial hur stadens fysiska och sociala rum formades och förändrades inom loppet av några årtionden.