För judarna i Palestina var 1948 året då de vann sin frihet och självständighet. För palestinierna innebar händelserna ­detta år att de förlorade sin frihet och ­större delen av sitt land.

Länge har historiker tvistat om vad som egentligen hände detta år. Enligt en under lång tid dominerande israelisk historieskrivning, som också haft stort genomslag i Västvärlden, så flydde pale­stinierna frivilligt eller på order av invaderande arabiska arméer. Denna uppfattning kom senare att ifråga­sättas, inte bara av pale­stinska histo­riker, utan även av ­israeliska. En av de mest framträdande bland dem är Ilan Pappe.

I det internationella standardverket Den ­etniska rensningen av Palestina hävdar Ilan Pappe att händelserna 1948 bäst kan beskrivas som en regelrätt etnisk rensning.

Palestiniernas väpnade styrkor ska utplå­nas och den palestins­ka be­folkningen ska fördrivas till utanför statens gränser.

Så var det centrala budskapet i den så kallade Plan Dalet, som utarbeta­des av det judiska ledarskapet i Palestina i mars 1948. Planen­ förverkligades och resulterade i att närmare en ­miljon ­palestinier­ tvingades fly sina hem, att tusentals civila ­mas­sa­­krerades, att hundratals byar, stadsdelar och städer förstördes eller tömdes på sin arabiska befolkning.

Att beskriva och erkänna detta brott mot mänsklighe­ten , menar Ilan Pappe, är ett nödvändigt första steg mot fred och försoning mellan de båda folken.

Ilan Pappe, född 1954 i Haifa, Israel, är professor i historia och föreståndare för European Centre for Palestine Studies vid University of Exeter, England. Han har tidigare varit verksam vid bland annat Hebrew University, Jerusalem, University of Oxford och Haifa University. Ilan Pappe har skrivit en rad böcker om Israel, Palestina och Mellanöstern, bl.a. Lobbying for Zionism on Both Sides of the Atlantic (2024), Tio myter om Israel (på svenska 2020), The Rise and Fall of a Pale­stinian Dynasty: The Husaynis 1700-1948 (2017), The Biggest Prison on Earth: A His­tory of the Israeli Occupation of Palestine (2015), The Making ­of the Arab-Israeli Conflict, 1947-1951 (2015) och The Idea of Israel (2014).

Även om boken inte är det sista ordet, är den ett betydande bidrag till en debatt som kommer att fortsätta och som måste fortsätta. Så länge spökena från 1948 fortfarande vandrar omkring finns inget hopp för varaktig fred i Mellan­östern. Stephen Howe i Independent

Pappe går i polemik mot sin historikerkollega Benny Morris, pionjären för den nya historien som har trängt undan den rosenskimrande versionen av Israels födelse, i vilken oförsonliga araber i huvudsak bara hade sig själva att skylla sin olycka på. Om Morris underminerade de gamla myternas grundvalar och slog sönder stora delar av väggarna, är Pappe den som får taket att rasa in Ian Black i Guardian

Pappe baserar sin argumentation på väletab­lerade internationella definitioner av etnisk rensning, bland annat från FN. Han granskar på ett plågsamt detaljerat sätt den israeliska militärens förstörelse och avfolkning av hundratals byar och deras fördrivning av hundratusentals invånare. Boken är en lättillgänglig kunskapkälla som ger viktiga bidrag till hur man ska förstå den historiska bakgrunden till ­dagens konflikt. Publishers Weekly

För 20 år sedan öppnade Benny Morris arkiven om rensningarna i en klassisk bok som skakade om hela Israel. Några år senare kom Walid Khalidis All That ­Remains, en tung gravsten över förödelsen. Men Pappes bok är ändå kontroversiell. Kompromisslöst lämnar han Morris bakom sig och driver israelisk historieskrivning framåt: tillspetsat och hänsynslöst. Det är plågsamt att läsa. Belysningen blir så stark att ögonen svider. Per Wirtén i Expressen

Med minutiös noggrannhet går Pappe igenom by för by, stad för stad i Palestina och bevisar genom dokument hur soldaterna for fram. Israelerna kallade det befrielsekrig. Palestinierna det för den stora katastrofen. Idag skulle det fört de ansvariga till Haagdomstolen skriver Pappe. Evert Svensson i OBS Kulturkvarten

N