Tadeusz Borowskis skildringar av koncentrationslägren är baserade på hans erfarenheter som överlevande från Auschwitz och Dachau. Med hård och brutal prosa beskriver han en värld där överlevnadsinstinkter trumfar medkänsla, där fångar äter, arbetar och sover bara några meter från där andra mördas; där skillnaden mellan människor reduceras till en extra skål soppa, en extra filt eller lyxen av ett par tjocksulade skor; och där gränsen mellan normalt och onormalt suddas ut. Dessa skildringar, som publicerades i Polen efter andra världskriget, utgör ett mästerverk inom världslitteraturen.