I sin nya essäsamling söker sig Leif Salmén till välbekanta platser. Det är länderna kring Medelhavet och framför allt den orientaliska kulturen som står i centrum för hans intresse. I en essä skriver Salmén om sin berömde landsman Georg August Wallin och diskuterar hans förhållande till europeisk och muslimsk kultur.  I en annan är det författaren Saul Bellow som fungerar som katalysator för resonemang kring upplysning och populism i det moderna samhället.Leif Salmén söker sig bakåt i tiden men inte för att slå sig till ro i det redan avslutade utan för att driva tesen om det ständiga hotet mot demokrati och jämlikhet. Han är kampberedd men pessimistisk och hittar vältaliga likar i historien. En favorit är den skotska historikern och författaren Thomas Carlyle som för över 150 år sedan rasade mot opportunismen, liknöjdheten, oärligheten i en samtid som gått ner sig i en hejdlös materialism fylld av giriga politiska kompromisser ett samhälle styrt av skrupellösa bankirer.I Salméns tankevärld kastar skymningen redan långa skuggor över illusionen om Europa. Flyktingarnas ankomst, mötet med de andra, avslöjar den grundläggande splittringen i det europeiska jaget.