”vi lovade varandra inteta makti dom vita rummensönderslita så somvi sönderslits””Det som inte kan utplånas” är en diktsvit sprungen ur en kollektiv erfarenhet av rasism och våld. En stridsskrift där ilskan blandas med sorg, stoltheten med skam, där mödrarnas exil och ömhet omvandlas till barnens gemenskap och kamp.